Liten historik över rasbiologi

Det började med att den schweziske prästen Johann Caspar Lavater skrev ett stort verk om den mänskliga fysionomin 1772. Temat för verket var att man kunde dra slutsatser om människors karaktärsegenskaper utifrån deras ansiktsdrag:

Lavater

Illustration av sangviniskt, koleriskt, melankoliskt och flegmatiskt temprament

Sedan läste en man vid namn Frantz Joseph Gall (1758-1828) Lavaters bok och blev inspirerad. Han tänkte sig att människors själsförmögenheter nog kunde mätas genom deras huvud och kranium.

skallmätning

Dåtidens skolhälsovård

Sedan gav Darwin ut sin bok Om arternas uppkomst 1859, vilket i sin tur inspirerade Herbert Spencer till att applicera tanken om det naturliga urvalet på samhället i stort under parollen survival of the fittest.

Sen var det inte långt till att börja använda sig av dessa tankar på bredare front. I Sverige grundades Statens rasbiologiska institut 1921.
Där ägnade man sig åt att dela upp landets befolkning i långskallar och kortskallar. Tillhörde man kategorin kortskallar ansågs man tillhöra en lägre stående ras.

raskarta

Institutets karta över kortskallar

1934 gav Gunnar och Alva Myrdal ut boken Kris i befolkningsfrågan där de förespråkade en uppstädning bland (oönskade delar av) befolkningen via steriliseringar och lobotomi. En bra idé tyckte Staten som genast började genomföra detta.

Uppstädningsmetoderna kom inte att avskaffas förrän 1975. Men innan dess hade redan över sex miljoner blivit bortstädade via andra metoder på andra håll i Europa.