Guggenheim!

De chirico
De Chirico: Red tower

Joseph Cornell
Tittlådor av Joseph Cornell

Giacommetti
Giacometti ”plastergirl”

Brauner
Brauner: Consciousness of shock

b
Boccioni: Typ futuristisk-dystopisk stadsskulptur

v
Gonzales: Cactus

Ernst
Max Ernst: Järnskrotsskog

Delvaux
Delvaux: Skogsråmöte

Att se all den här konsten samlad på ett ställe gav mig yrselattacker. Överväldigande intill smärtsamt. Har ändrat uppfattning om att reproduktioner är bäst – att se konstverk live är bäst, alla penseldrag, limkanter, färgklumpar, avtryck. Ändrade uppfattning om konst jag tidigare tyckt varit trist: Pollock, Max Ernst och Duchamp tex – deras jävla pedantiska hantverk är makalöst. L upptäckte en rolig detalj hos Pollock: De senare verken (de mest kända) har han signerat ”Jackass Pollock” istället för de tidigare verkens Jackson.
Alla de här modernisterna fick mig att själv vilja tillverka tittskåp, collage och spikfigurer. Har läst utställningskatalogen hela vägen hem, läser den fortfarande. Ovan har jag valt ut några av de grejer jag gillade mest.

Sista dagen

Är uppe tidigare än alla andra och har suttit och njutit av utsikt mot slitna stenfasader, stängda fönsterluckor och höga enbuskar. Lätt att glömma att man bor i ett palazzo när man är omgedd av gapiga amerikaner (de är lustiga: De korsar atlanten för att se Europa sen sitter de inne dagarna i ända, pratar med andra amerikaner, lyssnar på amerikansk musik och tittar på amerikanska såpor på sina datorer).

Höjer man blicken här ser man flygande keruber ovanför varje dörr, byster på gamla gubbar och ursirade takdekorationer i form av snäckor och vågskum. Stället har till och med en pelarförsedd balkong. I ett av palatsen på andra sidan kanalen bor tydligen Angelina Jolie och Brad Pitt för någon filminspelning fick vi höra av föreståndaren på restaurangen vi käkade på igår. Ska tydligen häcka en hel del paparazzis i krokarna. Föreståndaren blev så lycklig över att vi var svenskor att han gav oss fria drinkar efter stängningsdags och vi fick hela restaurangen för oss själva att röka och dricka whisky på. Han ville förstås hångla med en svenska, det var hans stora dröm att resa till sverige för alla ”vackra blondiner” (ja, det är sant! Alla italienare drömmer om svenskor, han sa det till och med själv), men vi hånglade inte med honom.

Istället fick han bekräfta om det stämde allt vi hört om maffian, katoliscismen och om hemmafruar, han sa att maffian var precis så utbredd som man tror men inte lika vanlig i norra Italien, hemmafruar och katolisicm var vanligare för tio -tjugo år sen men inte lika mycket nu längre.

Både jag och L har sjukt mycket fördomar om italienare och jag tror inte att gårkvällen gjorde mig så mycket klokare. En grej jag tänker är till exempel att alla italienare är kära i sina pyttesmå bilar och av vad jag sett hittills så är det mest små bilar här (utanför själva Venedig alltså!) och Niccola återkom flera gånger till sin bil i samtalet igårkväll.

Önskar att jag kunde stanna här längre, på nåt sätt är det tilltalande med en stad som bjuder på mycket motstånd: Vädret växlar oavbrutet mellan att vara vidrigt och idylliskt, allting är skitigt, sjaskigt och mögligt men samtidigt pompöst och överdådigt. Palatsen är totalt förfallna, fasaderna angripna av gaser som färgar dem svarta. Trappstegen till gondolerna är översvämmade sen många år liksom många portar. Det växer alger på alla hus som vetter mot kanalerna.

I kvarteren runt San Marco är restaurangägarna giriga, tar överpriser och behandlar alla utom rika kunder som skit, medan människor är vänliga i de mer undanskymda kvarteren. På de vaparettos som går som bussar på Canal Grande fotograferar turisterna oavbrutet så att man inbillar sig att staden i själva verket håller på att frätas sönder av fotoblixtar och inte av Adriatiska havet, medan det inte är en turist i kvarteren runt San Polo (där vi bor). Bla, bla. Det här börjar likna ett resereportage.

Det är fortfarande ingen uppe! Hoppas på kaffe snart och lite rostat bröd med marmelad. Sen checkar vi ut. Ikväll flyger jag tillbaka till Stockholm, imorgon till Umeå och på fredag bär det av till Nordnorge i fem dar.

La belle arti II

Alberegno
Alberegno, altartavlemålare

Har aldrig varit i en fuktigare stad, även när det är soligt och varmt är lakanen och alla kläderna i vårt rum fuktiga. Genom de höga fönstren som ständigt står på glänt snurrar det in en och annan mygga – L vaknade med fyra bett på armen imorse.

Idag har regnet öst ned, vi kämpade ute på gatorna ett par timmar och lät regnet fylla våra skor, besökte bland annat Accademia och glodde på venetiansk konst – full av hel och halvnaket, nakna skuldror och halvt nedhasade höftskynken, bellmanidyll, heraldiska dalar.

Blev lite chockad över hur ofta man såg kvinnornas könshår – har aldrig tänkt på den detaljen förut. Röda änglar, änglar med åttavingade huvuden, traditionella änglar i vita och rosa särkar. Ett par dussin pietas och Madonnan con babino Jesus, bjärt lysande, vulgära väggmålningar med tjocka lager bladguld. Samtliga utom Bellinis tråkiga och tjatiga.

Väggmålningarna känns ofta lite slarvigt utförda har jag tänkt på, som om konstnärerna tröttnat på sitt verk och bara jobbar på rutin: måste-fylla-ut-så-jag-får-mina-stålar. Undrar om de fick betalt per kvadratmeter? Favoriterna var ikonerna i bysantinsk stil, särskild en triptyk föreställande domedagen med den scharlakansröda skökan ridande på en sjuhövdad drake med åsnekropp som spydde blod, skelett som dansade med biblar i händerna, en kung med tre kronor + en gloria dansande i luften och ett annat skelett som högg sönder ett altare med lie. Annars är jag en dålig, otålig museebesökare – har inget tålamod med att stå och glo, föredrar att göra det på reproduktioner framför datorn istället, bekvämt sittande i en soffa. Ytterst få tavlor är dessutom så pass fängslande att de är värda besväret, dessa dagar enbart Bosch i Palazzo Ducale och Bellinis madonnor med sina lustiga uttråkade ansiktsuttryck och åldrade Jesusbäbisar (de flesta ser ut som fyrtioåringar i bäbiskroppar, bara snäppet bättre än de ryska ikonerna där samtliga bäbisar ser ut att ha passerat 80-års strecket.)

I Palazzo Ducale skulle det föresten ha funnits en Velasquezröd tortyrkammare men den var inte öppen för besökare igår, gjorde mig lite besviken. Hade gärna sniffat efter ångest i luften, fick nu nöja mig med fängelsehålarna – i en av dem satt Casanova fängslad en gång. Han lyckades tydligen rymma genom ett hål i taket. Fanns inga hål där igår dock, bara kompakta stenväggar och blynedsmälta järngaller för fönstren.

På vägen hem från museet passerade vi en av de hundratals butiker som säljer karnevalmasker, men just denna (undanskymd i icke-turiststråken i S.Polo) råkade vara densamma som tillverkat maskerna till Kubricks Eyes Wide Shut och därinne kunde man titta på polaroidbilder från inspelningen i en bok. Var lite kul.

Har faktiskt köpt två masker; Casanova till mig själv och Ill dottore till O. Ill dottore är ursprungligen ingen karnivalmask utan en mask läkare använde under pesten under 1300-talet och en föregångare till gasmasken. Eftersom man trodde att pesten orsakades av onda andar försökte man göra masken skrämmande för att hålla dem borta…

När vi kom tillbaka till vandrarhemmet satt jag och spolade fötterna i varmvatten i bidén på toaletten för att få dem varma igen, hjälpte föga. Nu sitter jag invirad i en filt i allrummet tillsammans med amerikanska backpackers och tvingas lyssna på de italienska föreståndarnas aldrig upphörande dunka-dunka-musik. Har efter tre dagars öronplåga dragit slutsatsen att italienare har världens sämsta musiksmak. L ligger däckad av lågtrycket i sovsalen. Ska väcka henne strax så vi kan gå och käka middag.

Casanovas
Ill dottore
Casanovor, Ill dottore

Första intryck:

Kallt, blött, regnigt, mögligt. Bor på ett hostel inhyst i ett gammalt halvt uppruttnat palats på Calle Traghetto, full av gamla marmorbyster, högljudda amerikaner och dunk-dunk-dunk-musik. Har just käkat den dyraste pizzan i mitt liv och i alla barer måste man stå upp och dricka sitt vin eftersom det kostar över 10 euro extra att få ett bord. Kyparna är lika galanta som nonchalanta och formligen drar in människor från gatorna till restaurangerna för att tjäna pengar på dem. Jag har extremt ont i huvudet, är blöt om fötterna (det regnar ute)och jag och L ska strax gå och lägga oss i vårt 6 bäddars rum. Tack gud att jag har öronproppar med mig. Vaknar säkert imorgon med ett förundrat leende på läpparna full av glädje över att jag är i Venedig. Just nu är jag bara trött och lite sur.

Salzburg

Salzburg
Salzburg på 70-talet

Har nu varit i Salzburg i en vecka. Under denna tid har jag:

Gått första majtåg (idag) – mitt livs andra, tror jag. Vi hamnade bakom ett gäng fulla dräggpunkare och en bil med megafoner som spelade tysk techno. Såg bland annat en tant stå vid sidan och göra hitlerhälsningar. En ung man med 80-talsutseende och vitt band kring överarmen höll ett eldigt tal från bilens tak. Tåget gick från Hauptbahnhof till Kongresshaus och slutade vid kommunisternas partihus.

Ätit de lokala specialiteterna Apelstraudel och Sachertårta.

Svettats: 25 grader i skuggan varje dag och strålande sol. Köpt två sommarklänningar och nya solglasögon.

Gått 25 minuter i ösregn (inatt), mina skor är fortfarande blöta.

Beundrat: Alper. En borg på hög höjd. Ett sockersött slott. Diverse tjusiga byggnader. Blommande körsbärsträd, syrener, hägg, tulpaner.

Sett: Piccolos! Nunnor!

Räknat Mozarts: På hotell, restauranger, hus, torg, affärer, på statyer, pappfigurer, souvenirbyster, choklad. Finns även en hel del Amadeusar och Wolfgangar.

Lärt mig följande ord på österriketyska: Grüsgot, tjyss = hej, hejdå. Och följande på tyska: Drei briefmarken in Schweden bitte, Ein kaffee und ein internetkod samt Neste halt Josefiau + lite spridda ord: scheiße, schande, bier.

Försökt förstå Georg Trakl:s Musik i Mirabell på tyska, gick inge vidare.


Trakl; salzburgare och poet

Druckit stiegl i stans augustinerkloster.

Blivit rökare igen.

Apropå Mozart. Underbar video!