Svartvita filmhunkar

x John Malkovich x Jeremy Irons x Daniel Day Lewis Passion med: John Malkovich x Jeremy Irons x Daniel Day Lewis I filmerna Portrait of a lady, Damage och Varats olidliga lätthet. Har läst den sistnämnda men inte sett filmversionen. Vill se filmversionen! De andra filmerna har jag sett – mycket bra. Fast Henry James roman är bättre även om den svenska översättningen är värdelös (full med särskrivningar). En gång frågade O om jag hade nån kändis jag ville ha sex med. Jag svarade nej, kunde bara se de typiska Ken-dockorna Brad Pitt och Johnny Depp framför mig som alltid ska anses så himla sexiga – de är inte sexiga. Hursomhelst, glömde att tänka på Jeremy Irons när jag svarade på frågan… Och Daniel Day Lewis. Lewis är ganska machohet i Gangs of New York som jag såg om nu i veckan… Som Bill the Butcher med stenansikte, psychogråtfärdiga ögon, ofrivilligt ryckande läppar, blod på skjortärmarna… Fast jag har ändå svårt att tvätta bort mitt första intryck av honom som den feminine sprätten i A room with a view. Jeremy Irons hade visserligen lite bögvibbar över sig i den där astråkiga elvatimmars serien, har glömt vad den heter, när han är kär i Ivanhoeskådisen med nallebjörnen. Men han är oerhört attraktiv i Damage. Precis som Marlon Brando i Sista tangon i Paris (och Clint Eastwood!) blir han nästan hetare med åldern. Så jag skulle kunna säga till O att jag inte skulle ha något emot att ha sex med Jeremy Irons (jag tror O:s kändissexobjekt var Julianne Moore). Notera att de tre männen ovan alla kännetecknas av extremt smala läppar. Jag tycker egentligen inte att John Malkovich är ett dugg attraktiv – han fick vara med bara för att bilderna på honom var fina och för hans demoniska karaktär i den där filmen. Han saknar den förfinade ansiktsformen, det tjocka mörka hår och den aristokratiska näsa som de två andra har. Fast i och för sig, vad man saknar i utseende kan man alltid kompensera i demoni.

Politik

Att tala distanserat är ett tecken på intelligens.
Att vara kritisk likaså.

Ansikten utan rörlighet är ofta ansikten med makt
i alla fall potentiell makt.
Det gäller att passa sig för allvarliga ansikten –
de kan vara stränga domare.

Att vara negativ anses ofta finare än att vara positiv.
Att vara överdrivet positiv är ett tecken på naivitet.
Naivitet är ett tecken på längre intelligens
(men charmerande hos djur, barn och blonda kvinnor).

Att säga rakt ut vad man tycker bör å det grövsta undvikas.

Att inte säga något är alltid bättre än att säga något oövertänkt.

Om du ändå måste säga något är det bäst att tala i motsatser:
Å ena sidan – å andra sidan
(och därmed undvika att bli påkommen med en egen åsikt)

En egen åsikt kan betyda döden
Döden är att bli ställd mot väggen.

Mer om prostitution

Har länge varit inne på linjen att alla (vuxna) har rätt att göra vad de vill med sina kroppar, och som en av de anställda på den där bordellen sa; problemen ökar bara om man kriminaliserar det. O var också inne på den linjen när vi diskuterade det häromkvällen: Genom att förbjuda prostitution riskerar man att driva prostituerade in i djupare kriminalitet då kvinnorna tvingas vända sig till andra brottslingar/ligor för beskydd etc. ”Prosititution har alltid funnits och kommer alltid att finnas” sa de på dokumentären, ”det har alltid varit en del av det mänskliga (manliga) samhället” och är sammanlänkat med mäns sexuella behov som sällan står i proportion till kvinnornas: ”män behöver helt enkelt mer sex (annars blir de olyckliga och deprimerade)”. Att köpa sex för en man är en opersonlig och affärsmässig sak – det innebär inte att han inte älskar sin partner – tvärtom kan han göra det för att ”rädda” förhållandet eftersom hans flickväns bristande sexlust annars skulle innebära att det tog slut. Att flickvännen är helt ovetandes om hans problemlösning är inte heller något som bekymrar honom. En annan anledning till att köpa sex är att mannen har andra sexuella fantasier än kvinnan: I USA är den vanligaste anledningen att gifta män går till prostituerade att deras fruar inte suger av dem. En annan anledning kan vara att mannen ”bara måste” få ha vildare sex – t ex få leka doktor, idka gruppsex etc.

I dokumentären slogs jag av att många av kunderna var unga, snygga, ”vanliga” män i fasta förhållanden. Eller bara tillräckligt attraktiva för att kunna få sex på ”det vanliga sättet”. När jag diskuterade detta med O sa han att han hört om kändisar som ertappats med prostituerade – te x Hugh Grant – att de inte betalat för själva sexet utan för att kvinnan ska efteråt. Alltså betalning mot kravlöshet.

Pascha är ett elvavåningshus med 700 besökare per dag på 150 arbetande kvinnor. Det innebär att varje kvinna har i snitt 4, 5 samlag per dag med 4, 5 olika män. Som lägst tjänar de 138 euro per dag, medan huset i sig tjänar 3500 euro bara i dörravgift. Männen kan gå omkring och välja och vraka vem han vill vara med medan kvinnorna tar vad de får. Männen går omkring fullt påklädda medan kvinnorna sitter i pyttesmå bekinis på piedestalliknande stolar. Männen väljer också sexuell aktivitet och hur lång tid han ska spendera tillsammans med kvinnan. Huset är ”en hyllning till kvinnan där kvinnan står i centrum och är huvudperson” sa en av männen på dokumentären, samt ”kvinnan har den yttersta makten” (eftersom mannen förödmjukar sig genom att betala henne). Och onekligen är det så, kvinnan nedlåter sig att vara med mannen mot betalning. Varför målar man då så ofta upp den prostituerade som ett offer men inte mannen som köper hennes tjänster? Därför att hon samtidigt som hon säljer sig även säljer sin valmöjlighet – och själva friheten är högre värderad än pengar? Men valde hon ändå inte inledningsvis att ge upp sin valfrihet för pengar? Och är hon inte fri ändå, all tid som hon inte arbetar? (Precis som alla som arbetar säljer något av sin frihet – sin tid).

”Alla prostituerade är antingen missbrukare, incest- eller våldtäktsoffer eller sociopater som saknar känslighet”. Samhället kan inte tänka sig att någon skulle välja att prostituera sig utan att ha en hel del bråte i den mentala ryggsäcken. I Danmark får handikappade bidrag till sexköp från staten – ”sex är en mänsklig rättighet” – detta borde rimligtvis innebära att danska prostituerade betalar skatt – annars sanktionerar staten svartköp? I Italien betraktas manlig prostiution av unga män som ett helt legitimt, till och med som ett bra sätt att tjäna lite extrapengar till ”den där bilen, den där lägenheten” som han vill ha och som han kanske delar med sin flickvän. Som ett led i exotiseringen av orienten har harem alltid haft en närmast positiv klang; ”vackra, beslöjade kvinnor på stora bäddar”. Och vi tycker bara att det är kuriöst med bordellefterlämningarna i Pompeji vars väggklotter t ex Gunnar Ekelöf citerar i sina dikter: Slicka mig, slicka mig låter ju mycket finare på latin. Litteraturen vimlar också av bordellromantiseringar – te x av Anais Nin och den regelbundne gästen Henry Miller som inte skämdes att skryta vitt och brett om sina upplevelser. Slutligen har sexköp alltid haft sin givna plats både när unga män ska förlora oskulden (jag har läst flera biografier av distingerade kulturmän som helt oproblematiserat beskrivit hur de förlorat sin oskuld med en prostituerad) och på snart gifta mäns svensexor. Samt, förstås, på semesterresor till Thailand, Gambia och andra exotiska platser.

Pascha är ett hus där de ”säljer illusionen av ömhet och sexuell lycka”. Att gå in genom dess dörrar ska vara som att gå in i en dröm. Ett problemfritt undantagstillstånd från den annars så problemfyllda verkligheten. Sex som verklighetsflykt – och flykt från kyska eller bara trötta och oengagerade flickvänner som inte förstår hur deras män ”lider”. Sex som ett förlorat paradis helt enkelt.

Avslutningsvis värjer jag mig som sagt mot att betrakta människor som offer, det är helt enkelt för nedlåtande. Av respekt för kvinnorna (och männen) som prostituerar sig bör man utgå från att de valt sina jobb frivilligt. Däremot kan man inte utgå från att alla är lika välutbildade, framgångsrika, trygga, lyckliga eller hälsosamma som de som aldrig skulle kunna tänka sig att prostituera sig. Och jag antar att det är det som skiljer t ex Hugh Grant från Devine Brown.

Pascha
Paradis?

x
Gudinna?

x
En man med behov?

Människohandel

Och så hade jag velat skriva något om män som köper sex efter att ha sett dokumentären som en pascha igårkväll, om europas största bordell som ligger i Köln. Alla män som figurerade i filmen såg ut såhär:

pascha

Alltså, de hade det där uttrycket i ansiktet, ett liksom stelt leende som var både saligt och gråtfärdigt på samma gång. Typ som ett den sedan lång tid svältandes ansiktsuttryck vid åsynen av mat. Eller som åsynen av gud i dödsögonblicket. Uppståndelse. Hänförelse. Skam. Glömska mot ångest. Var inne på

Vulgo-Ryssland

Kabaeva
Gymnasten Alina Kabaeva. För några år sedan utpekad som Putins älskarinna.

Kabaeva
Här på päls för playboy. Känns typiskt ryskt med utvik på päls…

x
Här på bild med den utpekade älskaren, sedan avancerade skvallret till rykten om giftermål…
¨
K
Ryktena visade sig emellertid vara falska. Synd, för de skulle utgjort ett spännande par, lika läskiga båda två.

Dagens predikan:

Då skall ingenting flyktigt leda oss in i slumpen. Vi tar aldrig ett plötsligt steg tillbaka. Som fria betraktare lämnar vi inte alls vårt liv på grund av vår nyfikenhet. Det yttre skeendets saltsmugglare smyger alls inte våra saltstoder förbi förnuftets tullar.
Vi kommer inte att vilset vandra i den okända framtid, som, skild från evigheten, bara är ett ord som är avsett att fresta människan.
Vi kommer inte att trötta ut oss med att fånga det alltför flyktiga nuet, som för konstnären inte kan vara annat än dödens mask: modet.

Hållet av Apollinaire som är en förfranskad pseudonym baserat på Apollon – vishetsguden. Nedan porträtt med modern lagerkrans:

x

Dagens citat:

Jorden är hungrig och detta är hennes människoätande Belshassarfest
Vem hade kunnat ana att vår kannibalism skulle ta sådana proportioner
Att det skulle behövas så mycket eld för att grilla människokött
Därför får luften en lätt smak av himmel som ta mig tusen inte är oangenäm

Ur Appollinaires hyllningsdikt till första världskriget: ”detta krigs ljuvlighet”

Bortglömda poeter, del I: Ragnar Jändel

Ragnar Jändel
Ragnar Jändel

När jag var 16 fick jag mormors vackra inbundna version av Levande svensk dikt, en upplaga från 1952 med skinnpärmar, guldtext och såna där fina akvarellrinniga papperspärmar på fram och baksidan. Den kom till användning på litteraturvetenskapen men sen har jag inte rört den så mycket. Tills i veckan då jag läst några dikter i den varje morgon innan jobbet… Kom iallafall öga mot öga med bilden av Ragnar Jändel häromdagen och minns att jag tyckte att han såg rätt spännande ut där i sextonårsåldern, att jag tänkte att han på något sätt var för snygg för att vara poet. ”För vad är det för idé att odla ett inre när man redan kan blända med sitt yttre?” Det intressanta med Ragnar blev för mig att han valt att bli poet när han egentligen borde ha varit fotomodell, eller typ soldat… Och sen var det inte mer än så, jag ides inte ens läsa hans dikter för jag tänkte att de inte kunde vara intressantare än hans utseende. Förrän nu i veckan, då jag besvärat mig att läsa alla fem dikter som medföljer hans bild.

Och vad skriver han om? Om kärlek till ”du som är bräcklig, och god”, om sin döda mor och mest av allt blommor som blommar: hagtorn, rosenträd, ”kaprifolens krona”, hjärtansfröjd, blå förgätmigej, liljor, blåsippor. Samt olika melankoliska naturscenerier i romantisk anda: dunkelt aftonland, mörka berg, morgonrodnad, ”härligt grå och stilla moln”, regn som faller, dunkla gläntor, stjärnljus samt den blommande kyrkogården där ”så mycken sorg sover”, men som ännu spirar av naturens liv. Och de känslor som medföljer:
”sökande, förtvivlad, kär”, ”rotlös”, och med hungrande hjärta. I en dikt lämnar han sitt rum med ”tigande, stumma, döda” böcker på hyllan för att gå ut i vårsolen och medan han vandrar ut i naturen ”lycklig och ensam” är han uppfylld på romantiskt, rebelliskt vis:

Ja, soven, vismän, över edert grubbel.
I ären döda, men jag lever.
Jag vet en liten skogsstig,
som inte ens de älskade ha upptäckt,
– en stig, som leder in i sagans ängder,
där Pan i dunkla gläntor spelar.

Ja, mest av allt är han ute och vandrar eller längtar efter att vara ute och vandra. I den finaste dikten (enligt mig) längtar han till en kyrkogård:

Jag längtar hem – hem till en kyrkogård
som jag har kär. Det blommar, blommar där.
Den ligger över havet, högt och fritt,
sällsamma sånger sjunger vinden där.
När jag i dödens famntag låg en stund,
så mycket kärt blev då begravet där.
Nu sjunger havet alltid nedanför
om allt som dog och ändå aldrig dör.
Trots allt det sjunger, blommar vackert där.

Och det var Ragnar Jändel med sitt sköna, heroiska yttre. En riktig romantiker som levde mellan 1895 – 1939,
som växte upp under fattiga förhållanden, blev vän med Dan Andersson och som var gift två gånger med kvinnor med vackra, romantiska namn: Anna Lind och Alice Lie. Ett stycke bortglömd, svensk diktarhistoria.

Jämjö
Jämjö, Ragnars uppväxtby

Och en vacker dikt på temat:

VAXTAVLAN

Min själ är en tavla av vax ikväll och den bidar skrivarens
skrift
Träd, Mästare, in i mitt ringa tjäll och rista på tavlan din
skrift!

Är den värdig din hand? Är vaxet vitt för sång om
hugnad och frid?
Det har renats i smärtornas smältugn titt och det väntar
ödmjukt sin tid.

Skall den randas med stjärnornas ljusa stund över sovande
enslig jord,
skall du skriva i nåd på min tavlas grund, o Mästare, heliga
ord?

Ur drömmarnas strålande, fjärran land en sång min själ har
hört;
den vill vara tavla, som Mästarens hand med flammande
eldskrift rört.

/Jacob Tegengren

Klass

Jag läste en gång en intervju med en framtidsforskare som hävdade att klass i det nya informationssamhället skulle avgöras av hur mycket ”herre” individen lyckades göra sig över informationsflödet. De som målmedvetet kunde välja information utan att drunkna = den nya överklassen. De som drunknade i informationen (dvs de som osorterat tog del av allt som östes över dem) = den nya underklassen. Vete fan om inte jag tillhör den nya underklassen via denna definition, jag tycker inte att jag kan sortera alls. Däremot (förrädiskt nog) kan verktyg som google inbilla mig att jag sorterar – ”bara ett klick till” osv.