Jamen okej då!

Ägnar kvällen åt att dricka kaffe ur min blå favoritmugg med näsan nertryckt i en hyacint samtidigt som jag fortsatt med Knasgård (växelläser Hillarp – så är det ofta, kan inte hålla mig till en bok i taget). Ska inte vara långdragen i detta inlägg utan bara säga att det trots allt finns partier där Knausgård inte är så dum ändå. Följande två citat är t ex riktigt tänkvärda:

Man skulle kunna säga mycket om självbilden, men det var i varje fall inte i förnuftets svala salonger som den hade skapats. Tankarna kunde nog förstå den, men makt att styra den hade de inte. Självbilden gällde inte bara den man var, utan även den man ville vara, kunde vara och en gång hade varit. Självbilden gjorde ingen skillnad på det reella och det hypotetiska. I den sögs alla åldrar upp, alla känslor, alla drifter.(s 93-94)

Och om vad som kännetecknar bra litteratur:

Som alltid fallet är med böcker som är banbrytande satte de ord på det som för mig hade varit aningar, känslor och förnimmelser. Ett dovt obehag, ett dovt missnöje, en dov planlös vrede. (s 132)

Nog för att bra litteratur kan väcka andra – mer positiva – känslor också, måste jag givetvis (äppelkäckt) tillägga!

Avslutningsvis har jag luskat fram två artiklar som faktiskt förhåller sig kritiskt till hans författarskap. Dels denna där han, bland annat, anklagas för koketteri, och dels denna där han påstås flirta med nazismen. Själv tänker jag inte fälla några slutgiltiga domar förrän jag läst färdigt boken. God natt!

Bild högst upp: detalj från pappas anslagstavla (legendarisk plats för visdom)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s