Internet och frånvaron av under (en slags utvärdering)


Under 1: Caravaggio: ”The incredulity of Saint Thomas”, 1601-1602

Denna miserabla höst då jag suttit isolerad i ett hus på landet i väntan på att det ska bli årsskifte och huvudstadsflytt, har jag mer eller mindre av nöd låtit internet fungera som min sociala plattform. (Om du går bakåt i bloggen kan du se hur antalet inlägg stiger lavinartat från och med oktober. Ungefär med hundra procent.) Det var också i oktober O flyttade till Stockholm och jag flyttade ut ur min lägenhet på Rådhusesplanaden i centrala Umeå och istället barrikaderade mig här i mitt övergivna barndomshem i utkanten av Obbola (min far har utrymt stället och flyttat ihop med käresta). Och när jag väl befann mig på landet kändes stan plötsligt oändligt långt borta och jag började värja mig för allt vad ”spontanfika” och ”spontanöl” hette för det var ju verkligen inte värt det; att sitta på en buss i 2 x 45 minuter för några futtiga timmars snickelidingsnack. Nä, då kunde det lika gärna vara!

Dessutom uppskattade jag ju ensamhet! Det var ju rentav min grej; att vara ”bra på att roa mig på egen hand!” En övertygelse jag haft i många år som kommit helt på skam de senaste månaderna, för herregud: Jag klättrar på väggarna här! Jag är så saligt uttråkad! Jag får krupp av dessa tysta rum, dessa mörka fönster, denna ständiga närvaro av enbart-mig-själv-och-mina-egna-tankar, denna brist på yttre intryck!

Så… Ett par veckor in i mitt nya isolerade liv började jag av ren rastlöshet sondera internet. Se vad som egentligen fanns att hämta av yttre stimulans: Facebook, bloggar… sånt jag aldrig tidigare haft något egentligt behov av blev plötsligt intressant, och viktigt: Att få ta del av vad ”andra” ägnade sig åt på dagarna, vad de tyckte, tänkte och kände. Rentav vad de åt och drack och vilka kläder de hade på sig… Ingav mig känslan av att trots allt ”vara med”, ingå i en gemenskap. Mitt i tystnaden. Mitt i ensamheten. Och det kändes bra! Det lindrade rastlösheten! (Åtminstone lite grann!)

Och nu har jag bara en vecka kvar av denna förunderliga tid och jag har ett behov av att summera mina erfarenheter. För vad har det egentligen gett mig? Detta att skaffa Facebook, att blogga regelbundet?

Har det gjort mig lyckligare? Naturligtvis inte. Internet har inte den inverkan på mig; är för o-organiskt för att framkalla extas. Men det kan definitivt vara trevligt ibland, lite småputtrigt sådär: Upplevelsen av Facebook som ett slags vardagsrum för ytligt mingel är inte helt fel till exempel. Och klyschan stämmer ju; det är betydligt lättare att ”hålla kontakt med familj och vänner” med Facebook än utan. Jag ångrar således inte att jag sent om sider gick med.

Och bloggen är ju också ett rätt trevligt kommunikationsmedel. Jag blir mycket glad de gånger jag får kommentarer till exempel. Jag kan också känna att det gör det privata dagboksskrivandet mer dynamiskt; att faktiskt rikta sig till en yttre läsare också, inte enbart till sig själv. Som J skrev för ett tag sen; det ”tvingar en att vara mer kommunikativ.” (Ja, jag felciterar säkert, som vanligt). Det känns också bra att ha ett forum att diskutera saker i, till exempel litteratur.

Däremot finns det ingen plats för under på nätet. Jag väntar fortfarande på den där känslan av Revolution. Rysningen längst ryggraden. Den Äkta Glädjen. Men det är väl så; internet är ett limbo där saker och ting är lika mycket verkliga som overkliga: Där du kan beundra en bild men inte hålla den i din hand. Där du kan förundras över en text men inte stryka under meningar i den. Där du kan ha intressanta samtal men utan ögonkontakt, utan att ta del av rösternas särprägel. Och det är klart att det därför, åtminstone för mig, förblir en pseudovärld, svår att hänge sig åt helt och hållet. Som George Eliot en gång skrev: ”Den eteriska passionen är fadd, ge mig något verkligt, något jag kan ta på!”

Ps. Jag inser det orimliga i att kräva under, men det kan inte hjälpas!

Under 2: Waltz 2 from Jazz Suite (favorit i repris)

Under 3: Stefano Maderno: ”The martyrdom of Saint Cecilia”, 1599-1600 (favorit i repris)

Under 4: Sylvia Plaths poesi:

Har någon ett under att addera till listan, tveka inte att tipsa!

2 thoughts on “Internet och frånvaron av under (en slags utvärdering)”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s