God jul då! (Stora ängla-inlägget)

Gustave Doré: ”Christmas eve”

Både jag och min kusin Alice hade idylliska änglabilder ovanför våra sängar när vi var små. Och fast ingen av våra föräldrar var religiösa läste de alltid aftonbön tillsammans med oss. Mamma läste till och med dubbla aftonböner med mig. Både Gud som haver och Astrid Lindgrens Lotta på bråkmakargatan-version. Jag tyckte mycket om Lindgrens variant: ”Det går en ängel kring vårt hus/ han bär på två förgyllda ljus/ han har en bok uti sin hand/ nu somnar vi i jesu namn.” Jag tyckte om tanken på denna ängel som hade sådant sjå att båda bära två ljus och en bok, samtidigt som han promenerade (eller snarare tågade) runt huset! Och vad bar han för bok? Det var det också spännande att fantisera om (det slog mig aldrig att det kunde vara Bibeln). Jag tänkte att det var en tjock bok med bruna skinnpärmar men utan text, snarare en anteckningsbok med tomma olinjerade sidor. Och jag hade gärna lånat denna bok och ritat något i den, kanske en av mina otaliga balettdansöser med jättelånga halsar och ben och hjärtformade pussmunnar.

Nå. Medan jag älskade min änglabild (som föreställde en kvinnlig ängel i fotsid särk som hjälpte två små barn över en bro i ett mörkt, blixtrande oväder) fick änglatavlan mer traumatiska konsekvenser för Alice. För henne blev änglar istället för skyddande feer liktydiga med ett slags hotfulla spöken med sina enorma onaturliga vingar. Jag kommer särskilt ihåg ett tillfälle då hon var hemma hos oss och inte vågade gå på toaletten ensam, för tänk om det väntade EN ÄNGEL på henne därinne!

Apropå änglar samlade min mormor på änglar (i alla former; som bokmärken, porslinsstatyer, ljusstakar, ”mjukisdjur”…) och var övertygad om att hon skulle bli en ängel efter sin död. En gång berättade hon för mig att hon i tioårsåldern bestämde sig för att läsa hela Bibeln från pärm till pärm – och gjorde det också! ”Och sedan dess har jag läst Bibeln många gånger till.” Hon dog förra hösten, till vår stora sorg. Men förra julen hände något märkligt: Längst in under granen hittade vi, efter att vi öppnat alla paket, en av hennes porslinsänglar – en hon hade gett till mig när jag var liten. Och eftersom vi inte tyckte det var nödvändigt att försöka reda upp hur denna ängel hamnat där, beslutade vi oss för att ängeln helt enkelt var en hälsning från henne. Det kändes fint.

Fler änglar:

Ridolfo Guarieto, ”Den himmelska härskaran”, 1300-talet

”En seraf renar profeten Jesajas läppar”, katalansk målning, 1100-talet (Dessa bilder hämtade här.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s