Olle: För det första, det är en fråga som man kan ställa sig. De som ytterst godkänner utseendet på ett hus är stadsbyggnadskontoret. Generellt sett är denna myndighet väldigt nervös för vad som skulle hända om ett hus avvek från utseendet på närliggande fastigheter.
Flera av exemplen var typ av storleken trädkojor, och anledningen till att städer inte är fulla med hus på ungfär 20 kvadrat är att boytan i förhållande till tomtpriset blir för litet, den s k exploateringsgraden blir för låg.
Arkitektur ska vanligtvis inte fungera som skulptur utan för att bo och arbeta i. Jag tror att de flesta arkitekturstudenter inledningsvis tänker i skulpturala värden men att man senare börjar tänka i rumsliga världen.
Sofia: Varför? Är inte det att bli tråkig?
Olle (suckar): Men… ja… Att rita fysisk miljö handlar om att skapa förutsättningar för en plats som är spännande, bra eller rolig att befinna sig i, och inte att göra något som ser så bra ut som möjligt på en bild som ett objekt. Arkitektur upplever man genom att vara i den. Att byggnader ska se bra ut i en coffee table-bok är ju bara en form av andrahandsvärde.
Sofia: Men mina exempel var ju inga typiska coffee table-objekt?
Olle: Men… Om man tar det första huset till exempel, som var en modell. I det så låg ju charmen utseendemässigt i att det var helt snett och vint. Eftersom det är ganska opraktiskt att ha ett snett och vint hus kan man säga att man har offrat funktionalitet och på plats upplevelsemässiga värden för något som ser spännande eller roligt ut på bild. Alltså har man gjort ett hus inte för brukaren utan för observatören.
Sofia: Och de andra husen, minus trädkojorna?
Olle: Ett av husen ser ju roligt ut för att det har växt vilda växter genom taket.
Sofia: Avslutningsvis. Varför älskar alla arkitekter betong?
Olle: Jag tror att de flesta arkitekter gillar rena material.
Sofia: Vad är ditt favoritmaterial?
Olle: Jag vet inte… Kanske trä eller stål. Eller trä och stål i kombination tror jag.
Sofia: Ge ett exempel!
Olle: Bara för det ska vi ta en betongbyggnad!
Lägenhetshus på Rue De Suisses i Paris. Arkitekterna heter Herzog och De Meuron. Jag blev väldigt förtjust i stämningen på gården när jag och en kompis besökte det en regnig vårdag för några år sedan.
Sofia: Tack Olle! Nu går vi och käkar middag!
Olle: Ja!
Tillägg:
Olle: Huset som var på macken… Jag tycker inte att det var roligt. Det var bara fruktansvärt fult!
Med utgångspunkt i detta blogginlägg bestämmer jag härmed att vi måste gå till Sven-Harrys konstmuséum tillsammans 2012. http://sven-harrys.se/ Det går inte att undvika när sådana här tankar är i omlopp!
Deal! Det ligger dessutom inom bekvämt promenadavstånd från vår andrahandslägenhet.