Jag har tråkigt på långfärdsbussen, del II

Så typiskt att Borås har stora neonreklamskyltar för GinaTricot flera kilometer innan stadskärnan, liksom redan ute i skogen. Antagligen, tänker jag surmulet, är det det enda de har att skryta med!

Jag sitter längst bak i bussen, närmast toaletten, och varje gång någon går in och ut därifrån går det små pustar av handsprit genom luften som får mig att nysa okontrollerat. Och nu kör vi förbi Gina Tricots huvudkontor och in på resecentret och jag blev äntligen av med min stolsgranne, hurra! (Som den nyckfulla misantrop jag är gillar jag inte att sitta bredvid människor på bussar, tåg, flyg, inte på något publikt och allmännyttigt färdmedel någonstans. Försöker ibland inbilla mig att det beror på att jag har ”ovanligt hög integritet” men sanningen är nog snarare att jag är intolerant, människofientlig och självupptagen. Det var absolut inget ”fel” på min stolsgranne; han var varken obeskrivligt fet eller luktade svett eller var pratsjuk, tvärtom gjorde han inte alls något väsen av sig. Hans enda fel i sammanhanget var att han satte sig bredvid just mig och inte bredvid någon annan helt annan.)

Mer halsbrytande information som rimligen borde få mina rara läsare att darra av upphetsning: Jag har just satt i mig en Dubbeljapp och själväcklet har nått nya nivåer, blä blä och åter blä. Dessutom har jag obeskrivligt ont i röven.

Återkommer eventuellt med del III, men förhoppningsvis har jag kommit fram innan dess.

5 thoughts on “Jag har tråkigt på långfärdsbussen, del II”

  1. Tre saker! Jag avskyr också att dela trånga utrymmen med främlingar. Någon sorts selektiv social fobi tydligen, men jag får åtminstone inte hjärtklappning av det numera så länge personen i fråga inte tar onödigt mycket plats eller pratar med mig trots att jag tydligt signalerar att hag inte är intresserad av småprat (läser bok med hörlurar i öronen).

  2. Det där med skyltar i skogen, snacka om miljöförstöring!
    Det händer mig ofta att någon sätter sig bredvid mig, trots att bussen eller tåget bara är halvfullt… många har nog mycket stark längtan efter social gemenskap, känner sig ensamma och söker närhet och trygghet!

  3. Johanna: Ja, det är mycket möjligt att det är frågan om social fobi.

    Kalebass: På sätt och vis låter det rätt fint att främlingar väljer att sätta sig bredvid dig, du måtte ha en sympatisk utstrålning!

    Jag är ju en väldigt snäll människa egentligen, men har svårt för påtvingad närhet, vill kunna välja intimitetsgrad själv.

  4. Jag kan också tycka att det är jobbigt att sitta bredvid andra på buss/tåg/flyg/båt, men mest eftersom jag ofta bär runt på olika väskor och påsar och halsdukar etc som tar mycket plats och jag känner mig tantig när jag har väskor i knäet. Däremot blir jag LYCKLIG när en person går in på en buss, scannar av ”läget” (alltså att det inte finns några helt lediga dubbelsäten, men däremot ett antal platser att sitta på bredvid någon annan) och väljer att sitta bredvid mig. Då känner jag mig så…. VÄRD!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s