Hädanefter ska jag skriva fler inlägg bara i rubrikraden. De blir ju så väldigt tydliga. Nästan som om jag skriker. Eller åtminstone är väldigt retorisk. *Jag är en kvinna med hög och tydlig röst*, ”med välljudande malmstämma” som Algulin och Ohlson beskriver Erik Gustaf Geijers röst, poeten och nationalromantikern, i sin litteraturhistoria. Som om de åkt tidsmaskin tillbaka till 1800-talet och gjort efterforskningar i ämnet.