Inlägget som svävade iväg

Jag sitter i sängen i min mammas nyrenoverade, kritvita gästrum och det är precis perfekt svalt i luften. Lakanen är nytvättat frasiga och på väggen hänger en oljemålning som föreställer ett rådjur i en grön tröja som jag målade för inte alls många år sedan (med tanke på utförandet önskar jag att den var gjord kanske runt 1994). På en hylla står en sån där uppfordande presentbok; ”1001 album du måste höra innan du dör”. David Bowie som Alladin Sane pryder omslaget. Kommer ihåg vilken aha-upplevelse det var när jag fattade att det blev ”a lad insane” om man flyttade om mellanrummet mellan bokstäverna lite. Jag brukar annars inte vara så bra på att upptäcka sådana saker.

Jag var väldigt inne på David Bowie när jag var 16; brukade ligga på golvet på mitt rum och lyssna på Life on Mars om och om igen, älskade hans album mellan 1969 och 1973. Tyckte också mycket om Let`s Dance-skivan från början av 80-talet: Fashion var en så fräck låt kom jag ihåg att jag tyckte. Älskade att spela denna skiva på Lp-spelaren så att det knastrade, annars lyssnade jag förstås mest på de remixade cd-versionerna som anlände på vår dörrmatta i vadderade kuvert från Ginza. På grund av David Bowie klädde jag mig i pressvecksbyxor och fjäderlinne och använde blå ögonskugga – sminkmässigt inspirerades jag av Mott the Hoople-omslaget nedan som jag hade i min bokhylla. Älskade också omslagen till Roxy Musics skiva Stranded och Scorpions In trance från 1975 (det var innan Scorpions blev ett sånt där svulstigt powerballadband).

Min absoluta favoritfilm under denna tid var Velvet Goldmine. Minns att jag upplevde den som magisk, nästan för-bra-för-att-vara-sann. Lånade den om och om igen på Videoteket och förutom att jag tyckte att Jonathan Rhys Meyers var oerhört vacker, var jag också superfascinerad av bifiguren Jack Fairy i lång svart rock, slokhatt och dinglande örhänge som liksom gled omkring som en glamourös skugga på Londons bakgator. Vet inte riktigt vem han skulle representera (Meyers skulle ju vara Bowie och McGregor Iggy Pop, minns att vi spekulerade kring att Fairy eventuellt skulle representera Bryan Ferry, med tanke på namnleken, men kanske skulle han bara gestalta glamrockens själva väsen). Apropå Meyers är ju förresten ”hans grej” att alltid spela intensiv och arrogant, kom ihåg att jag tyckte att det var mycket kittlande och farligt. Nå, jag har inte sett filmen sedan 2001 och på sätt och vis tänker jag att den fortfarande måste vara magisk.

Jack Fairy

Jonathan Rhys Meyers som Brian Slade

Min andra favoritfilm under denna tid var för övrigt Girl, Interrupted med Winona Ryder och Angelina Jolie. Det är denna films fel att jag ännu idag ser mentalsjukhus genom ett visst romantiskt skimmer, ett skimmer Jenny Diski för övrigt lyckades spä på med sin Skating to Antarctica.

Gud vad mycket namedroppande det blev! Ändå är jag faktiskt inte en person som vanligtvis namedroppar, inte bara för att jag tycker att det är rätt  osympatiskt utan också för att jag aldrig brukar komma på några namn att droppa. Hade egentligen inte alls tänkt blogga om vare sig musik eller film när jag började skriva detta inlägg, antar att den där presentboken drog iväg med mig. 

Ps. Lite skvaller; Bryan Ferry var ihop med Jerry Hall på 70-talet, sen  dumpade hon honom för Mick Jagger. Men visst var de ett snyggt par?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s