Om Clint Eastwood och min pappa

Apropå stillbilden nedan; det finns ingen man som jag blir mer till mig av än Clint Eastwood. Det räcker med att se en bild av honom så blir jag alldeles pirrig. Han är så hård, så manlig, så… vansinnigt attraktiv. Jag älskar hans filmer; från de tidiga i regi av Sergio Leone till de något senare då han är Dirty Harry. Samt filmen då han massakerar nazis tillsammans med Richard Burton; Where eagles dare och den där jättebra från 1992; De skoningslösa. Jag vet att han alltid spelar samma roll: Outsidern, den ensamme-mannen-med-mystiskt-förflutet, den stenhårde prickskytten med oväntat gott hjärta, eller; den fromme vardagshjälten som lever det enkla livet och som är nöjd med sin lott tills-plötsligt-en-dag-…

”Clintan” representerar helt klart urbilden av manlighet; han är lång, reslig, stark, självtillräcklig, kapabel. Inte en sån som babblar i onödan eller, gud förbjude, visar känslor. Det är nog få som skulle hävda något annat än att Clint Eastwood är ett ideal, och en ikon, och givetvis finns det inte någon som helst originalitet i min beundran, jag delar den med hundratusentals andra. Dock: Clintan utgör en viktig del av min barndom. Jag minns alla lördagskvällar då vi trängts i soffan i Obbola och sett- och sett om hans filmer; pappa, jag, mina tre bröder och deras kompisar. Fullständig koncentration, en popcornskål och pappa som då och då skrockar och med oförfalskad beundran konstaterar att Clintan kommer att sätta den där fulingen Lee Van Cleef på plats, för ”Clintan bråkar man inte med” och ”snart, då djävlar kommer de där skurkarna att få det hett om öronen”. Clintan som skjuter av en fiende hatten, som kisar mot solen och tuggar på sin cigarr. Som gömmer pistolen under ponchon och avfyrar skott på skott med hjälp av handflatan. Mina bröder som skrattar. Efteråt har vi en egen duell på Supernintendo; vi spelar Mario Cart och Street fighter III. Emellanåt vinner jag nån match, till allas överraskning, men oftast är det pappa som krossar – precis som på bowlingbanan, under fisketuren och när vi skjuter prick med luftgeväret bakom huset.

När pappa var ung var han lite lik Clintan; samma sammanbitna, skarpa, vindpinade drag. Samma tystlåtenhet, samma (vilket gäller än idag) inriktning på praktiska göromål. Jag har alltid varit pappas flicka, och jag kommer förmodligen alltid att bli knäsvag av Clint Eastwood. Det är inte svårt att se sambandet, men det bjuder jag på.

 Pappa vid rodret, en sommardag 1989

6 reaktioner till “Om Clint Eastwood och min pappa”

  1. Själv gillade jag – och pappa – John Lennon, jag minns att vi alltid satt och tittade på en spelfilm om hans liv och spelade sekvensen när hans mamma blev överkörd om och om igen (jag var typ sex år). Och jag tyckte självklart att John Lennon var intill förväxling lik min pappa…

  2. Hihi, så fint och hoppas du inte har fått några bestående men! Undrar förresten om detta säger något om hur ”smak” blir till? Fast det är kanske inte så konstigt om våra pappor favoriserade en person de själva på ett eller annat sätt kunde identifiera sig med? En idealbild av den de själva kanske hade kunnat vara ”bara om”…

  3. Hm… jag och min pappa brukade lyssna på Army of Lovers tillsammans? D.v.s. = Alexander Bard och Jean-Pierre Barda. Diskutera nu detta i smågrupper.

  4. Han var alltså ett fan? Eller var det i själva verket du som introducerade dem för honom? Detta tror jag har stor betydelse för diskussionen. Om det tidigare alternativet gäller är det bara att gratulera honom till föredömlig queerskolning – han måste ha varit flera år före sin tid :).

  5. Alltså Army of Lovers… nu är jag ju inte så jätteinsatt eller så, men visst fungerade tre av bandets fyra medlemmar bara som rekvisita? Det var bara Alexander Bard som stod för musiken? Och de andra mimade? Och på konserter spelade de enbart playback? Kom ihåg att jag såg Jean-Pierre Barda på Sko-Uno i Stockholm när jag var 12, och att hans blotta uppenbarelse skrämde livet ur mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s