Carl Jung och hans psykologi

De som har läst Carl Jungs självbiografi ”Mitt liv” (engelsk titel ”Memories, Dreams, Reflections”) vet att han både är imponerande observant och samtidigt extremt flummig. Och att han inte gör någon åtskillnad mellan dessa två sidor av sin personlighet (i själva verket förutsätter de varandra).

I sin självbiografi börjar han med att redogöra tämligen kronologiskt för sitt liv – uppväxtåren följs av vuxenliv, han utbildar sig till psykiatriker och börjar arbeta, gifter sig och träffar så småningom Freud – för att sedan göra en helomvändning och lämna allt vad röd tråd innebär. Den sista tredjedelen av boken befinner man sig som läsare istället i en konstant metafysisk, märklig och skrev drömvärld – i Jungs undermedvetna – där frälsning och förintelse befinner sig sömlöst nära varandra, och där det är nästintill omöjligt att skilja ”vetenskapliga experiment” från ren galenskap. (Man blir mycket yr och förvirrad av att läsa dessa delar.)

Under ett par år i den tidiga tjugoårsåldern gick jag i perioder i Jungiansk psykoterapi; en terapivariant jag senare har förstått är ganska ovanlig i Sverige. (Kanske särskilt nuförtiden när den hurtiga KBT-terapin har fått en sådan massiv genomslagskraft.)

Min terapeut var en gammal man som både var mycket inkännande och samtidigt auktoritär (fast inte på det aggressiva sättet utan på det sätt som innebär en handfast närvaro i ett rum) och han jobbade mycket med symboler: Vem var jag i mitt undermedvetna? Vad associerade jag till min personlighet? Vem ville jag vara och varför?

För min terapeut berättade jag bland annat att jag önskade bli en bildad person; ”beläst, överlägsen”. Och jag förklarade att jag alltid kände mig tvungen att ”förstå” min omgivning och att det innebar att jag lade band på mina känslor och endast lät dem komma till uttryck i en filtrerad form.

Vi pratade mycket om min barndom, förstås, och om tänkbara förklaringar till mina tanke- och beteendemönster, som alla visade sig vara utlöpare eller motreaktioner från mina tidigaste upplevelser av världen. Främst från mina föräldrars förhållningssätt gentemot mig och i förlängningen; deras förhållningssätt gentemot sig själva. Min terapeut lärde mig att låta mina känslor rasa; att erkänna att jag kunde vara ful, lågsint, simpel utan att för den skull låta det överskugga min personlighet i det stora hela.

Tillbaka till Jung: Det verk han själv ansåg vara sitt livs viktigaste var en bok som han döpte till Liber Novus, men som senare kom att kallas ”Den röda boken”. Han började arbetet med denna 1914 (året efter han bröt med Freud) och fortsatte att jobba med den till och från fram till 1930. Det var inte fråga om ett forskningsverk i traditionell mening i och med att den saknade en vetenskapligt preciserad metod. Istället var den ett koncentrat av hans observationer av det undermedvetna; det han så utförligt redogör för i den senare delen av sin självbiografi. Om åren då han jobbade med boken har han sagt såhär:

The years… when I pursued the inner images, were the most important time of my life. Everything else is to be derived from this. It began at that time, and the later details hardly matter anymore. My entire life consisted in elaborating what had burst forth from the unconscious and flooded me like an enigmatic stream and threatened to break me. That was the stuff and material for more than only one life. Everything later was merely the outer classification, scientific elaboration, and the integration into life. But the numinous beginning, which contained everything, was then.

Arbetet med boken kom att lägga grunden för de centrala teorierna i hans så kallade ”analytiska psykoterapi”; teorierna om det personliga och kollektiva undermedvetna och de olika arketyperna som han menar influerar eller styr vår personlighet.

Framförallt är boken estetiskt tilltalande; skriven med kalligrafi och rikligt illustrerad (Jung målade själv bilderna). I över åttio år var den relativt ”hemlig” då enbart ett fåtal personer hade möjlighet att läsa den (även om Jung själv hade som intention att en dag publicera den), men den finns numera översatt till engelska och är tillgänglig för allmänheten.

Nedan ett smakprov på två bilder:

Högst upp: Jung och Freud på jaktsafari, 1909

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s