Död, men levande! Del VIII

Besökte Biologiska Museet på Djurgården igår; något jag länge har velat göra men som jag fram tills nu inte har lyckats komma mig för. Nå; själva byggnaden är underbar; en starkt tjärdoftande historia i mörkt trä med utsökta sniderier runt den massiva porten. I den trånga entrén är belysningen skum och luften känns instängd (det luktar tjära även där)  och den enda elektriska ljuskällan tycks komma från ett dunkelt upplyst diorama innehållande en björnmamma och hennes två ungar (bortser från ljuskällan från den pyttelilla receptionen). Med andra ord; en plats helt i min smak!

För att försöka sig på en liten recension: Det som skiljer denna zoologiska utställning från många andra är att djuren inte står uppradade var för sig med en prydlig etikettbricka framför, utan istället är utspridda huller om buller i ett storslaget försök till iscensättning av ”levande natur”. (Om än en smula lustig sådan då rovdjur och bytesdjur samexisterar sida vid sida i fullständig harmoni.) Resultatet blir både vackert och även spöklikt,  då det givetvis är svårt att bortse från att djuren trots allt är döda och deras omgivning statisk. För att avrunda: Museet är en så gott som intakt efterlämning av det sena 1800-talets nationalromantik och på alla sätt värd ett besök.

Ps. Bruno Liljefors står för väggdekoren och inträdet är billigt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s