Ett mystiskt smakskifte

Carl Larsson

Jag sitter i soffan och dricker te ur min mugg med asiatiskt drakmotiv och funderar om jag kanske har bytt smak. Alltså inte på något dramatiskt sätt eller så, men att det har skett en förskjutning. Att jag så smått har börjat röra mig från svulstig barock och ljusskygg symbolism till frejdig art and crafts och frimodig nationalromantik.  Att jag inte längre känner mig lika tilltalad av vinröda sammetsdraperier och guldiga helgonbilder (eller jo, jag älskar fortfarande helgonbilder) utan mer av… det tar emot att skriva detta… bonader och Carl Larsson. Typ.

På slutet har jag känt ett intensivt sug (nästan som ett choklad- eller nikotinsug) efter vitlackerade spegeldörrar, nakna Hammershöi-trägolv, tapeter med snirkliga blå blommor, rustika kökssoffor (gärna målade i blått eller lindblomsgrönt), stärkta linnegardiner… Jag längtar efter pelargoner i terrakottakrukor, till och med efter en flätad korg med garnnystan på golvet (och en katt som leker med garnet!).  Och gällande min tidigare smak känns den plötsligt fadd, dammig, syrefattig, nästan lite äcklig. Som om den vore ett överdådigt fat med frukt som just har börjat ruttna.

Tänker att allt detta kanske har att göra med att jag snart fyller 30. Alltså antingen med någon slags kris eller med en mognadsutveckling att göra. Kanske har min hjärna påbörjat någon slags undermedveten anpassningsprocess mot vad den  associerar med ”vuxen smak” = mina föräldrars smak (patetiskt nog, men vad annars?). För i mitt barndomshem hade vi just blåblommiga tapeter och vita gardiner och pelargoner och stickkorgar och katter. Och hos mormor – min barndoms andra hem – bonader och inramade reproduktioner med motiv målade av Carl Larsson och Anders Zorn. Eller så är det helt enkelt så simpelt att jag bara har hemlängtan? Och som ett substitut för denna känsla vill återskapa det som påminner om (ursprungs)hemma, rötter, föräldrar, trygghet.

Hursom. I enlighet med min nya smak gjorde jag i veckan dessa två fynd:

Carl FriesBedårande bokomslag som nu ska ligga framme på vardagsrumsbordet och bara vara sött!

Hjelt Per PerssonTygtryck (kopia) av Hjelt Per Persson, ska hänga på väggen över min (framtida) rustika kökssoffa!

Jag hittade också ett par Carl Larsson-reproduktioner… får se vilka grejer jag faller för härnäst. Lovar att hålla er uppdaterade.

Högst upp: Carl Larsson; ”Brita, en katt och en smörgås”, 1898

4 thoughts on “Ett mystiskt smakskifte”

  1. Åh, jag var oerhört nära att köpa exakt den där naturboken igår! Men så tänkte jag på alla böcker som redan ligger i travar överallt hemma, och så lät jag bli… Ångrar mig lite redan!

  2. Gör det! Den där grävlingen på framsidan gör mig glad varje gång jag tittar på den. Boken innehåller också en del intressanta reportage, bland annat om säljägare på Holmön (mina hemtrakter) under 50-talet. Så nära en polarexpedition man kan komma i Sverige!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s