Att vara social

Idag ska jag vara social. Går därför upp extra tidigt för att kompensera för förlorad ensamtid. Gillar verkligen att vara ifred och förstår därför inte hur jag någonsin ska ha lust att skaffa några barn (för då får man aldrig vara ifred?). (Tänker för övrigt att jag har nog med barn på min arbetsplats: 115 stycken i veckan.)

I dagens samhälle – och förmodligen i alla samhällen som någonsin existerat – anses det suspekt att gilla att vara ensam, och som en direkt lögn om man någon gång antyder att man föredrar sitt eget sällskap framför andras. Vilket i och för sig inte är så konstigt; att säga något sådant är ju en öppen provokation, och en förolämpning mot den man berättar det för, som inte kan känna sig annat än överflödig. Men så är det naturligtvis inte heller: Att jag ofta(st) föredrar att vara själv innebär inte att människor runt omkring mig sjunker i värde – jag sätter fortfarande stort värde på dem – tycker bara att det är besvärligt att träffa dem. Inte för att de i sig är besvärliga utan för att jag upplever att det är besvärligt, fysiskt och psykiskt ansträngande, att vara social.

Nu har jag tur som har åtminstone några personer i mitt liv som är lika asociala som jag själv. Med dem kan jag uttala att jag blir nervös, eller stum i huvudet, av att träffa dem.

En av dessa personer är min kusin, som vid det fåtal tillfällen hon ringer mig, genast påtalar det faktum att hon ringer: ”Jag hade tänkt skicka ett sms, för det är ju så himla läskigt att ringa, men sen tänkte jag att jag ju måste utmana mig.” En annan är J (som är den jag ska träffa idag) som tycker att det måste gå minst tre veckor mellan varje möte. Inte för att han tycker att jag är jobbig (får jag hoppas) utan för att han upplever det utmattande att att vara tillmötesgående en hel dag/eftermiddag. Och för att han föredrar böcker istället för människor. Det som är bra med honom är att vi kan vara tysta ihop (men så har vi också varit tillsammans en gång i tiden och det innebär ju att man inte är rädd för tyst intimitet).

En tredje person är min brevvän L, som jag träffade via den här bloggen, och vars mejl och sms är fantastiska verbala fyrverkerier, så smarta och roliga att jag, varje gång jag hör av henne, läser hennes ord minst två gånger. Vi har bara träffats två gånger i verkligheten och ändå betraktar jag henne som en av mina närmsta.

Och så har vi Olle då. Som inte heller är särskilt social.

Det paradoxala i detta är dock att både jag och Olle – utåt sett – förmodligen framstår som just sociala. Vi pratar, vi skrattar, vi ”tar för oss”. Är rentav dominanta. (Ingen på mitt jobb skulle t ex kalla mig ”asocial”.) Det är bara det att vi sällan tar egna initiativ till kontakten ifråga. (Dessutom har jag problem med att jag är dominant, tycker inte alls om den sidan hos mig själv.)

En annan person jag träffat som varit just så – skenbart social – var min lärare på den skrivarskola jag gick på när jag var tjugo. Vi fann varandra i vårt ömsesidiga erkännande av social fobi. Men innan han erkände detta drag hos sig själv (under timmar av kaffe och cigaretter i hans studio där det var meningen att vi skulle ha ”textsamtal” men där vi aldrig pratade om mina texter ifråga utan om precis allting annat) skulle jag aldrig ha trott honom. Han som varje vecka guidade oss i klassen till museer och teateruppsättningar och ”kulturmingel” där han verkade känna precis alla, påstod att han inte hade en enda riktig vän – att han var ”en mycket ensam människa”. Det händer att jag saknar honom.

Jag brukar ofta trösta mig med Jenny Diski. Som om och om igen i sina texter återkommer till just svårigheten att umgås med andra. Att hon behöver flera dagar för att mentalt ställa in sig på sociala sammanhang. Hon får mig, lustigt nog eftersom hon förmodligen själv skulle anse att detta är den sista känsla hon skulle inge hos andra, att känna mig mer normal.

2 thoughts on “Att vara social”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s