Julhelgen

gård 2

Julaftonskväll. Pappa har gått och lagt sig. Olle ligger i soffan invirad i en pläd och ser en teveserie om Stalin. Jag dricker whisky och snurrar fram och tillbaka i pappas Jetsonfåtölj. Det har varit en dag med oväder. Hård vind, regnblandad snö. På havet gick höga vågor vars spetsar bröts i vitt skum. Nere vid hamnen var den lilla piren dränkt av högvatten, delar av bryggan likaså. Och i alskogen låg nedblåsta träd vars grenar grep efter dimman med långa kloliknande fingrar. Medan vi var ute och gick berättade pappa om de senaste rönen kring växter. Tydligen kan de kommunicera med varandra. Om t ex ett rådjur kommer och äter på ett träd skickar det ut ett varningsferomon till träden runtomkring som då börjar producera ett giftigt ämne som gör att deras löv smakar illa. Olle åkte ut till Kylören redan igår, värmde upp huset. Blev förkyld på kuppen. När vi kom dit hade han ställt marschaller på bron. Alla omgivande hus var igenbommade. Grusvägen blank av is. Det blev en stilla eftermiddag; sillbord, fika, julklappsöppning. Av pappa fick jag en fin champagne så nu söker jag hitta en anledning att fira. Kanske är det dags för den där förlovningen snart.

Juldagen. Hos mamma. Fler människor. Mer sillbord. Mer fika. Mer julklappar. Vi dricker glögg och vin och julöl. Rogers barnbarn stimmar. Det ena har fått en bok med knappar som gör olika ljud och som han trycker på hela tiden. Det andra springer omkring med ett leksaksflygplan. Olle är fortfarande sjuk men blir piggare när Roger häller upp whisky. På kvällen sitter de och tittar på jaktfilmer medan jag och mamma halvligger i hennes säng, äter (för mycket) knäck och ser flera avsnitt av Mad men i rad. Don är otrogen mot sin nya unga hustru med grannfrun i våningen nedanför. Pete Campbell gör samma sak ute i förorten. Jag får ångest av alltihop. Ångesten resulterar i blixtrande huvudvärk. Går och lägger mig tidigt. Sover sedan tolv timmar i sträck.

Annandagen. Vaknar och känner mig sjuk. Bomull i huvudet. Ont i halsen. Golven gungar lite under fötterna. Jag och Isabelle äter en sen frukost. Utanför fönstren är gården täckt av blöt blå is, åkrarna badar i dimma. Roger är ute och sandar för hästarna som strandat i backen nedanför stallet. Sedan tar han med Olle till skjutbanan där de pangar på siluettbjörnar i kartong. Hundarna torrskäller i hundgården, mamma har tagit med en av dem på promenad och de andra är avundsjuka. Jag sminkar mig noggrant och tar på mig örhängen så tunga att det bränner i örsnibbarna. Några timmar senare kommer släkten på sen lunch. Jag petar i mig ännu mer sill. De andra äter älgfilé. Vi uppdaterar oss om varandras liv.  En av mina kusiner har just kommit hem efter två år i USA. En annan har börjat jobba som filmklippare. Just nu jobbar han med en filmatisering av Per Hagmans Pool. Jag och min moster pratar om skolan. Hon är också lärare. De andra ställer de vanliga frågorna. Hur hanterar man bråkiga elever? Har skolorna en gemensam pedagogik? Vad tycker vi om privatskolor? Min moster ger engagerade svar, inte jag. Inser att jag är oerhört trött på att diskutera skolan.

På kvällen åker jag och Olle till Umeå. Jag äter en snabb middag hos Olles pappa Jens (mer sill) och tar sedan en taxi ned till stan. Jag och taxichauffören passerar det nya kulturhuset och enas om att det är fult. På en krog vid Renmarkstorget sitter mina vänner och väntar. Jag känner mig febrig och har svårt att vara social. En känsla av att befinna sig i en glaskupa. De rekommenderar mig att dricka mig pigg och jag lyder deras råd. Blir snabbt full. Vi pratar om Nordkorea och Sovjet, om de första ubåtarna och om polarexpeditioner. När vi går till Scharinska mår jag illa och allt känns främmande, stan, mitt gamla stamställe. På Scharinska beställer vi in en flaska mousserande vin och dansar oengagerat till 80-talshits. Don’t you want me baby? Don’t you want me? Oh, oh, oh. När vi står ute och röker säger jag till min kompis att det känns som om jag befinner mig på en misslyckad klassåterträff. Konstaterar att jag har svårt att vara mig själv i Umeå och att jag tvingas- eller snarare tvingar mig själv in i en roll jag inte längre kan identifiera mig med.

”Kan du vara dig själv i Stockholm då?” Frågar hon.

Det är något jag aldrig har funderat över. Men när jag väl gör det inser jag att jag nog kan det.

”Det är ju bra.” Svarar hon.

När jag kommer hem igen snurrar allt. Jag ber om socker och får kakor och bullar. En stund senare ligger jag i soffan med en hink och förmår inte svara när Olle pratar med mig. Först vid fyratiden har jag krafter nog att förflytta mig till sovrummet.

Idag. Sover till ett och vaknar med huvudvärk. Jag och Olle dricker kaffe och äter vörtbröd till frukost. Jens äter sill och dricker hemmagjord snaps ”med tydlig malörtssmak men med en för stark biton av honung”. Sedan åker Olle och Jens på ärenden. Varmvattnet har slutat fungera och de behöver köpa en ny beredare. Jens har lagt fram en diktsamling av Tranströmer åt mig att läsa medan de är borta. Jag bläddrar lite i den. Landar i en dikt som heter Balakirevs dröm som handlar om en rysk tonsättare.

Ett mindre krigsfartyg: ”Sevastopol”.

Han var ombord. Besättningsmän kom fram.

”Du slipper dö om du kan spela.”

Jag är för trött för att förstå något, men hinner tänka att jag och Tranströmer saknar personkemi. Jag har läst dikter av honom tidigare. Och jag har läst cirka hundra (eller fler) analyser av hans ”Romanska bågar” när jag jobbade på komvux. Det var en obligatorisk uppgift i deras svenska B-kurs:

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Skäms inte över att du är människa, var stolt! Jag har aldrig skämts över att vara människa. Inte varit stolt heller. Och varför ska man vara stolt? Har svårt att förstå det. Men eleverna gillade dikten i alla fall. Många tyckte att den var djup. Själv tycker jag att den är beskäftig. Typ: ”Nu ska jag berätta något fantastiskt om mänskligheten som ni inte har hört förut. Gissa vad! Vi är mer komplexa än ni kan tro!” Och så ogillar jag det där med ”Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini”. Det blir krimskramsigt. Men kanske är de en vink till Bob Dylan, vars låttexter kan vara lika irriterande. But something is happening here, but you don’t know what it is, do you, Mister Jones? Tror inte Dylan visste what was happening heller. Han var hög och skrev en hel del strunt.

När Jens och Olle kommer hem har Olle med sig ett paket till mig. En försenad julklapp. Den innehåller min favoritparfym och Olle påpekar stolt att det är en större flaska än min förra som just tagit slut. ”Den var på trettio milliliter. Den här är på femtio.” Jag skrattar åt honom och pussar honom på kinden. Sen sprutar jag på mig så mycket att ögonen börjar svida.

parfym

Inlägget börjar närma sig sitt slut. Jag skulle kunna fortsätta. Trä den ena lakoniska betraktelsen efter den andra. Läget är förmodligen inte så hopplöst som det låter – det är sjukdom och bakfylla som förmörkar min hjärna. Jag sitter i sängen under ett stort fluffigt duntäcke och mår fortfarande illa. Utanför fönstret är det svart. Jag kan ta ett kort så ni får se. Här, varsågoda:

sovrum

Hursomhelst: Att fortsätta skriva skulle vara meningslöst. Klockan är 22:10. Julhelgen är officiellt över.

Högst upp: Hos pappa. Dagen innan julafton, när snön fortfarande låg kvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s