Duras, Didion

Jaha. Nu har jag läst lite Marguerite Duras. Hon är inte för mig, konstaterade jag när boken var slut. Precis som Joan Didion inte är för mig. De två påminner för övrigt om varandra, eller det är väl så att Didion påminner om Duras eftersom Duras var före. Båda skriver om svala hjältinnor. Väver drömska intriger, som inte är några intriger egentligen utan mer utflutna tillstånd, iakttagelser som spinner lätta lindor, aldrig kommer riktig nära. Vad angår mig Lol V. Stein tänker jag efteråt. Och vad angår mig Charlotte i ”Bönbok för en vän”? Som karaktärer tillför de inga insikter, väcker inga starka känslor. Jag undrar vad som drev/driver dem att skriva på det sättet? Både Duras och Didion verkar förälskade i det ytliga. Men samtidigt tänker jag att det är onödigt att avfärda dem. De är bra författare. De lyckas bara inte beröra just mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s