En dryck för demoner

Har läst ut ”De små hästarna i Tarquinia” och köpt Campari boken till ära. En giftröd dryck som är fruktansvärt besk. Det är meningen att den ska smaka av både blodapelsin och malört men jag känner bara malörten, stark som om den vore ett destillat pressat direkt från växten.

I boken dricker karaktärerna imponerande tio Campari om dagen. Å andra sidan medger de för sin nya bekantskap, en man med en båt, som prövar drycken för första gången, att den kan vara lite svår att vänja sig vid. (Nu har jag blandat ut den med ”Club Soda” = mineralvatten som de rekommenderar på flaskans baksida, vilket gjorde den lite, men bara lite, mer uthärdlig.)

Dock: Camparis reklamkampanjer är bland de snyggaste jag sett, så med risk för att själv göra reklam har jag satt samman en liten bildkavalkad:

Här ser ni Eva Mendes som en förvildad Rödluvan med en hund som ser farlig ut och som jag omöjligt kan artbestämma: Är det en blandning av varg och rottweiler eller en blandning av jämthund och rottweiler? (Rottweilerdelen är jag i alla fall säker på).

En bild som får min inre gotare att smälta. Mendes i erotiskt famntag med varulv! Och fullmånen lyser! Underbart!

Benicio del Toro med uppknäppt skjorta och ett febrigt, passionerat ansiktsuttryck. Liksom mot sin vilja gläntar han på dörren till sin mörka hemlighet…

Korptämjande femme fatales dricker Campari…

…liksom djävulska kvinnor (eller är det rentav den scharlakansröda skökan i egen hög person?). Här Milla Jovovich i en klänning ser ut som en brinnande eld.

Milla igen, denna gång i klänning av koagulerat blod…

Eva har blivit ett med ormen och bytt ut äpplet mot … ja, ni fattar.

The Queen of the Damned har återuppstått i en bassäng med blod och ett stackars offer går henne viljelöst till mötes…

Och avslutningsvis, för att gnugga in budskapet en gång för alla:

Campari får änglar att kapitulera!

Det är nästan så att jag skulle vilja göra Campari till min signaturdryck nu, bara för att känna mig lite farlig. Som sagt är jag sjukt lättpåverkad när det kommer till reklam.

Så skål! Blunda… och svälj.

2 thoughts on “En dryck för demoner”

  1. Åh, jag förstod sent om sider det där med apelsinjuicen. Olle, som är f d bartender, kom hem och visade var skåpet skulle stå. Det blev mycket godare så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s