Ditt och datt: om vin, teveserien Girls, blommor, sommarromaner, feminism med mera

Hej, ikväll dricker jag Côtes-du-Rhône och äter lantbröd. Om jag inte hade en matfixerad sambo, som tycker att man ska äta Rejäla Middagar Varje Dag, så skulle jag förmodligen nöja mig med detta. Det är så gott med bröd och ost, ibland tänker jag att jag inte har behov av att äta något annat. Fick förresten en sådan lust igår att börja skriva en alkoholspalt här där jag skulle presentera olika drycker, främst viner, jag tycker om. Ge tips, skriva lite recensioner och sådär – ge bloggen en vällustig, levnadsglad touch! Kanske skriva lite om mat också. Och om efterrätter och choklad. Jag äter ju, på grund av Olle och genom jobbet, ofta god mat (men lagar sällan någonting själv) och genom jobbet också mycket snask. Praliner, bakelser, tårtor och sånt. Mycket trevligt! Men den här spalten får vänta ett slag, måste samla lite uppslag först. Typ: Vilket mousserande vin passar bäst till chokladdessert? Det vore något att undersöka.

jordgubbsbakelserElevbakelser från jobbet – nån slags jordgubbsmoussegrej (måste börja anteckna vad saker heter)

Idag har jag istället lust att bara småprata. Prata som man gör med vänner, om ditt och datt. Smågrejer jag tänkt på på slutet som inte är det minsta tungviktiga. (Och nu kom Olle hem och plockade fram borrmaskinen, just nu borrar han hål i väggen bredvid mig. Sätter upp en hylla. Olle gillar att borra och skruva i saker och reparera sånt som gått sönder. Bredvid mina klassiker i bokhyllan står titlar som ”Reparera själv” och ”Laga själv”. Jag kan tycka att det är lite estetiskt motbjudande men det är sånt man får ha överseende med när man flyttar ihop med nån.) Det jag skulle vilja prata om, eller skriva om snarare, är teveserien Girls, Belinda Olssons ”Fittstim – min kamp”, liberala debattörer, sommarromaner… Får se vad det blir. (Nu har Olle satt upp hyllan och ropar ”titta vad duktig jag är! Tänk vilken händig kille du har!” och langar belåtet upp whisky och champagne och en konservburk oliver på hyllplanen.)

Girls: Jag har just börjat se den här serien, sett kanske fem avsnitt på SVT Play, och tycker att den är mycket underhållande. Vet att den jämförts med Sex and The City för att den handlar om kvinnor och vänskap och kärleksrelationer i New York, men det finns ju inga likheter i övrigt. Till skillnad från kvinnorna i SATC är de här tjejerna mycket mindre lyckade, nästan trashiga på något sätt. Dock: Meningen är väl, i båda serierna, att man ska identifiera sig med karaktärerna. (Minns hur jag och mina kompisar i början av 2000-talet ägnade en del bryderier kring vilka vi var i Sex and The City. Jag var naturligtvis Carrie eftersom jag var blond, neurotisk, hade författardrömmar och föll för svåra män. Maria, som var äventyrlig och lite sexuellt frigjord sådär, var Samantha, och Alice, som gillade att baka och pyssla med hemmet och som drömde om att hitta den stora kärleken, var Charlotte. Ingen ville vara stackars Miranda, som för övrigt är min favoritkaraktär.)

I Girls kan jag däremot inte hitta någon att identifiera mig med och det har inte bara att göra med att jag har blivit äldre. För de här tjejerna är utomjordingar. I alla fall Hannah, Shoshanna och Marnie som bara är helt… obegripliga. Särskilt Hannah. När jag tittar på henne tänker jag att hon är precis den personlighetstyp som jag brukar fungera sämst ihop med. Som är gränsöverskridande på det där smygande, obehagliga sättet som brukar göra mig osäker och vimmelkantig och på dåligt humör. Och Shoshanna är så hysterisk att jag blir matt och Marnie är en streber. Det skulle vara Jessa då, hon är åtminstone lite cynisk och verkar ha fötterna på jorden. Däremot är det inte särskilt viktigt för mig längre, det här med identifikationen. Numera uppskattar jag, både i filmer och böcker, snarare att stöta på människor som inte liknar mig. Det är kul att studera karaktärer jag aldrig skulle hängt med i det riktiga livet. Få en chans att lära känna dem mot alla odds kanske.

Jättesnygg skådis (i serien doktor) som Hannah hade sex med för några avsnitt sen

Sommarromaner: Jag har kommit halvvägs i ”Simma hem” – som är helt fantastisk – och slogs av att det är den tredje sommarboken jag läst efter jul. Först var det ”Döden i Venedig” och sen ”De små hästarna i Tarquinia”, som båda utspelar sig i ett högsommarhett Italien, och nu är det som sagt ”Simma hem” som utspelar sig på ett likaledes hett Rivieran. Innan jul läste jag Henry James ”Jeffrey Asperns brev” som liksom ”Döden i Venedig” tar plats i ett somrigt Venedig. ”Lol V. Steins hänförelse” var också en sommarroman. Vad mer? I ”Bönbok för en vän” var det också sommar, liksom i ”Ett eget rum”.

Nice. Kom ihåg att jag tyckte att det var en skräpig, förfallen stad full med snobbiga tanter med vidriga Bichon Havanais-hundar (ni vet, de där vitlockiga hundarna som ser ut att blöda från ögonen). Marie Antoinette hade sådana, om jag inte missminner mig.

Venedig, lika förfallen, men på ett mycket mer tilltalande sätt. Kyparna i turistkvarteren är dock lika vidriga som knähundarna på Rivieran. 

Vet inte om det är en slump eller om det är D-vitaminbristen som driver mig i famnen på denna fiktiva sol. För det känns nästan som om det är sommar när man läser om sommaren. När jag läste ”De små hästarna” kunde jag nästan simulera fram svett. Och det kändes hela tiden som om jag nyligen hängt på stranden (och var bakfull på Campari). Det finns ju de som hävdar att sommarromaner ska läsas om somrarna, åtminstone skriver Annina Rabe i förordet till sistnämnda bok att hon alltid läser den under semestern, men det borde väl vara tvärtom? På vintern behöver man ju sommaren mer, känner en större längtan efter den. Och sen när det väl är sommar och man svettas som en gris och ens lår klibbar ihop under klänningstyget, kan man finna en mental svalka i att läsa romaner om vintern.

Allmänt om sommaren och om min framtida trädgård: Jag kan ha vissa problem med den riktiga, reella sommaren eftersom jag hatar att svettas och eftersom jag känner mig ful och klumpig när jag är lättklädd. Brukar också känna mig smått ”avslöjad” i ljuset, månar om min kvinnliga mystik och den tenderar att svika mig när det plötsligt går att syna minsta por. Rent estetiskt föredrar jag därför hösten och det beslöjande skenet från stearinljus.

Samtidigt älskar jag -vilket är mycket originellt av mig – allt annat med sommaren; blommorna, havet, de långa ljusa nätterna, ledigheten, alla kvällar på balkongen… Att, som jag, tillbringa sina semestrar i ett sommarhus, innebär däremot inte bara slappande. Förra sommaren förde jag till exempel ett aldrig upphörande krig mot både brännässlorna, myrstackarna och husets sjuttioen miljoner spindlar. (Jag dödade myrorna med Myrr, gud vad jag hade dåligt samvete efteråt, kände mig som Hitler och var tvungen att supa mig full för att döva samvetet. Sen på natten smög jag ut, berusad, och stirrade på alla nervskadade stackare som låg på rygg och sprattlade med benen. Jag kommer aldrig till himlen efter det här, tänkte jag.) Men jag älskar sommarens arbete! Att plantera och vattna och skörda kryddor – mängder med dill till den smörslungade potatisen och basilika till de söta saftiga hemodlade tomaterna – och beskära buskar och kratta nyslaget gräs. Det får mig att känna mig verklig. Och nu måste jag drömma mig bort: Kanske ska jag den här sommaren äntligen göra slag i saken och plantera rosenbuskar? Jag vill ha samma som mormor: Tuscany Superb. De blommar i mängder och doftar starkt och ljuvligt. Och så kan man plocka nyponen sedan och göra nyponsoppa.

blomster

Andra blommor jag vill ha på gården: Lupiner. Jag älskar lupiner och de sprider sig som ogräs vilket är jättebra. (Jag planterade lupiner för två år sedan men de har sorgligt nog fortfarande inte visat sig… ska definitivt ta nya tag i år.) Och jag älskar pioner och brandgul lilja och violer och vallmo och sammetsblomster – alla riktiga tantblommor (utom lilja och vallmo) och jag ÄLSKAR löjtnantshjärta! Gud vilken spännande växt jag tyckte att det var när jag var liten, alla de där bulliga rosa hjärtana på rad. Egentligen vill jag nog ha det mesta som mormor hade i sin trädgård.

Lamprocapnos spectabilis

Apropå blommor: jag tyckte sååå mycket om Leonardo di Caprios uppvaktande av Daisy i The Great Gatsby. Så vill jag också bli kurtiserad! Gärna imorgon (ska prata med Olle om saken). 

Liberala debattörer: Har kommit på mig själv med att hålla med om typ exakt allt som Hanne Kjöller skriver samt snarare läsa SvD än DN. Vad säger det om mig? Att jag inte (längre) är vänster? Och spelar det egentligen någon roll? Samtidigt tänker jag att man, om man har den minsta självaktning, nästan är tvungen att ta avstånd från vänsterretoriken som den ser ut i det här landet just nu. Den har blivit så… olidligt självgod… och… ja, korkad. Dock: Vill inte heller bekänna mig till högern. Antar att jag befinner mig i politisk kris.

Fittstim – min kamp: Fattar inte varför Belinda Olsson fått så mycket skit. Programmet var kanske inte det skarpaste jag sett, men jag tror inte att man vinner några nya feminister genom att göra på något annat sätt heller. Alltså jag tror att det är nödvändigt att visa på den mångfald som trots allt ryms inom begreppet. Samt visa upp feminister som inte gjort avkall på sin kvinnlighet. Som kan vara både sminkade och fnittriga och urringade utan att för den skull vara blåsta eller bakåtsträvande. Själv vill jag hellre se en sådan feminism än en könlös dito. Ps. Måste alla kalla grejer för ”min kamp” nuförtiden? Jag tycker fortfarande att det är stötande.

Hm. Ska nog avsluta det här inlägget nu. Börjar tröttna på att skriva. Men jag kanske ska ge er något litet drinktips inför helgen ändå, och eftersom det är alla hjärtans dag imorgon får det bli mousserande vin. Jag dricker dem helst så torra som möjligt. Gärna kruttorra. Torra mousserande viner har titeln ”Brut” (som betyder ”rå” eller ”oarbetad” på franska – har kollat på Wikipedia!), håll alltså utkik efter det när ni letar. Gillar ni istället söta ska ni gå på ”Sec”. Här är mina topp tre favorittorrisar i budgetklassen, från tre olika vinländer:

1. Rotari Brut Riserva: Italienskt. Det jag oftast köper. Jättegott. Funkar till både vardag och fest.

2. Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Brut: Franskt. Olles favorit.

3. Freixenet Cordon Negro Brut: Spanskt (en katalansk cava). Helt okej för vardagsbruk men lite för tråkig för fest.

Lite extrakunskap: De höga glasen man dricker mousserande vin och champagne i kallas för ”flöjt”. Kan vara kul att veta. Själv ska jag slå på stort imorgon och dricka champagne. Närmare bestämt den här

Nu är det dags för sängen. Puss och kram och godnatt!

5 thoughts on “Ditt och datt: om vin, teveserien Girls, blommor, sommarromaner, feminism med mera”

  1. Hehe, usch! Även jag har tvingats mörda myror med myrr sen jag flyttade ut på landet (vårt hus tycks vara byggt på en gigantisk myrstack), och det är fruktansvärt. Befarar att jag också förbrukat min biljett hos sankte Per. Man intalar sig att det inte finns nån annan rimlig utväg, men…

    Löjtantshjärta måste f.ö. vara ett av de snyggaste blomnamnen på svenska. Jag kan min flora generande dåligt, men läser att det i samma familj finns blommorna sjömanshjärta, fänrikshjärta, furirhjärta och samurajhjärta!

    1. Världens bästa Scarlett, blir alldeles lycklig av att finna din röst här! Ja, visst är de underbara namn? Gillar sjömanshjärta bäst tror jag, tanken på att sjömän skulle ha veka, vackra hjärtan!

      Myrkriget… Innan Myrr försökte jag med flera andra, vad jag inbillade mig, mer humana metoder. Jag har prövat att köra ned järnspett i stacken, att hälla Fun light på stacken (efter att ha läst att aspartam var en bra myrdödare). Jag har skottat upp väsentliga delar av stacken och skeppat iväg med skottkärra. Jag har försökt dränka stacken med trädgårdsslangen… men inget har fungerat (eller inte tillräckligt bra i alla fall). Myrr fungerade egentligen inte heller. Dödade kanske ett par tusen, men i varje stack ska det ju bo en miljon har jag hört…

      I julas tog pappa tag i saken en gång för alla och skottade upp stacken till grunden. Det blev ett stort, bart hål. Så nu bör de vara borta för gott. Vi har dock två andra stackar kvar, i närheten av utedasset, men de tror jag att jag ska försöka ha överseende med. Vill ju inte hamna i helvetets nedersta krets.

  2. Jamen vad katten, då har du åtminstone försökt med litet mer human krigföring! Mormor brukade hoppa hysteriskt på myrorna, sen röka en lugnande cigarill…

    Mycket intressant inlägg om förälskelse, lycka, religion etc. förresten. Har tänkt mycket på det här med kontroll på sistone, det känns som att det är betydelsefullt. Alla försök att kontrollera den flyende tillvaron är ju dömda att misslyckas (samt att göra en olycklig!) – samtidigt är det kanske just ett visst mått av kontroll som konstituerar ett jag? (Även om man väl ofta mår som bäst när jaget liksom upplöses, när man förlorar sig i något annat.) Läste en uppsats om nära döden-upplevelser härförleden, i vilken författaren hävdar att väldigt många som återvänt från ”andra sidan” tar med sig följande upplysning tillbaka: meningen med livet är att älska sina medmänniskor samt att inhämta kunskap. Det tyckte jag var fint! Att ägna livet åt att inhämta kunskap känns liksom genomförbart; med det kan man inte misslyckas. Hur jag nu kom in på detta.

  3. Jag tror också på att inhämta kunskap! Framförallt brukar jag slås av lyxen i att ha tillgång till den. Jag menar att den finns där och att vi kan grabba tag i den och bara frossa. Det kunde man ju inte på 1300-talet direkt… och knappt på 1800-talet heller, om man var kvinna. Jag kan fortfarande gripas av en sådan förväntan inför en ny bok, tänka att när jag öppnar den så kommer jag att få veta något jag inte vetat tidigare.

    Ja, kontroll är viktigt. Inte minst självkontroll. Jag tror inte att människan kan vara god utan denna, inte heller att samhällen kan fungera utan det. För mycket kontroll å andra sidan kan vara destruktivt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s