Lite om vad jag läst idag

8148DH6kpcL._SL1500_

Varför inte skriva här lite varje dag när jag ändå inte har något vettigare för mig? Så, utan att tänka för mycket: Jag har just läst de första hundra sidorna av Hemingways ”Edens lustgård”. Han skriver bra om mat; om peppriga ägg och smör som smälter på aborrfiléer och om flaskor med kallt vitt vin inlindade i tidningspapper, man blir riktigt hungrig (och törstig). Och så skriver han fint om den klaustrofobiska kärleksrelationen; om skarven mellan den första inledande förälskelsefasen där man tror sig vara utan andra behov än just kärleken och hur det sedan går när de andra behoven gör sig påminda igen och man plötsligt inser att man inte längtar efter något annat än att  vara ifred. Det är väl också först då man ser klart, tänker jag, när man inte längre inbillar sig vara ”ett” med någon annan. (Varför i hela friden vill man det ens till att börja med?) Samtidigt lever ju många för just det där; förälskelsen och den partiella blindhet den medför, kanske i brist på andra fritidsintressen eller på grund av dålig självkänsla. Själv föredrar jag alkohol istället. (Nej, nu raljerar jag.) Romanen är hursomhelst spännande, och mycket vackert skriven, och jag ser framemot att fortsätta läsa.

Tidigare idag läste jag ut Houellebecqs ”Konkurrens till döds” (vilken säkert inspirerade till den lilla cynismen ovan). Jag läste den eftersom E insisterade, det är hans favoritbok, och jag hade lovat att läsa ut den och rapportera vad jag tyckte. Nu har jag i och för sig redan läst den en gång tidigare, för fem-sex år sedan, eftersom den även är J:s favoritbok – eller åtminstone en av hans favoritböcker. (Om du läser det här J, ha överseende om jag minns fel.) Houellebecq verkar helt klart appellera till vissa unga eller relativt unga män med intellektuella böjelser och torr humor. Han känns också som en mycket manlig författare. Manlig på det moderna, urlakade sättet där manligheten (i sin mest könsstereotypa bemärkelse) på grund av diverse jämställdhetssatsningar och genusbetonade socialkonstruktivistiska analyser tvingats in i ett förvirrat vakuum och delvis blivit överflödig. Men om resultatet av dessa framsteg resulterar i den bitterhet H skildrar kan man ifrågasätta de eventuella vinsterna. Hursom, utan att landa i något definitivt avfärdande, är han lite för cynisk för mig, och även om han bitvis är mycket rolig och observant, gör han mig mest nedslagen. E kommer således bli besviken över att jag inte är nog entusiastisk.

michelhouellebcqwebfinalH och Iggy tar en selfie – vad är grejen? Orkar inte googla, men känner mig skeptisk.

Jaha, jag låter nog lite dryg och raljant. Det är jag inte (inte egentligen!) Det är bara så det brukar bli när jag skriver snabbt, och jag tänker att jag, om jag nu ska blogga lite oftare, inte kan lägga alltför mycket tid på mina inlägg för det finns ju trots allt viktigare grejer, åtminstone saker som är mer värda det omsorgsfulla och tidskrävande arbete som redigering innebär. Plus att jag är en lat person som ogillar att anstränga mig i onödan. Ja, och med detta avslutar jag. Imorgon återkommer jag med nya betraktelser, förmodligen en andlöst spännande skildring av min annalkande förkylning.

Ps. Edens lustgård har filmatiserats, de stillbilder jag studerat faller mig dock inte i smaken; oavsett om David Bourne har likheter med Hemingway själv behövde de väl inte välja en skådespelare som liknar honom? Hemingway passar ju inte alls i blonderat hår!

Mena-Suvari-and-Jack-Huston-in-Garden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s