Vinterkappa

Svårigheten att hitta en vinterkappa. Har kollat runt och valt ut dessa som möjliga alternativ:

Whyred

Whyred. Stilren och safe. Prisklass; dyr.

Ida Sjöstedt

Ida Sjöstedt. Olle hatar den; ”ryschpyschspådam – lika illa som att bära huckle”. Själv tycker jag att den är jättefin, väldigt Anna Karenina. Prisklass; dyr.

French c

French Connection. Har länge tänkt att jag borde ha en beige kappa. Prisklass; överkomlig.

man31017527_darkgrey_go

Mango. Hugo Boss-nazi. Olles favorit. Själv tänker jag att den är lite väl stiff. Prisklassig; hyfsat billig.

Nu, snälla, snälla läsare, kan ni inte säga vilken ni tycker är finast (eller fulast)?

8 thoughts on “Vinterkappa”

  1. Jag skulle välja den från Whyred, men jag tenderar köra på säkra kort och rena linjer så det är inte förvånande. Flärdfulla pälskragar förstår jag mig inte alls på, för egen del då alltså, det är så långt bort från den jag är som det kan bli. Men jag förstår helt Anna Karenina-känslan, om den kan hjälpa till att göra vintern mera uthärdlig så.. En beige kappa har jag däremot och den motverkar en viss känsla av tråkighet som kan drabba mig ibland, men jag vill sällan använda den mer än sporadiskt.

  2. Tack Johanna! Jag uppskattar din krassa syn på pälskragar; det fick mig att fnissa. Jo, ska man väl investera i något är det nog bäst att välja så säkra kort som möjligt. Men nu när jag åter kollade upp priset (som jag nog halvt förträngt)… 3800 kr… det är ju hutlöst. Ingen vettig människa med deltidslärarlön skulle lägga ut så mycket. Jag måste nog hitta ett billigare alternativ, det brukar ju finnas kopior.

    1. Åh jag som inte ens menade att vara krass. Förstår precis din tvekan till utgiften dock, tveksamt om kvaliteten lever upp till priset. När jag bodde på söder och hade samma dilemma gick jag till Lisa Larsson och hittade en sjukt fin kappa i kashmir för samma pris som de illa sydda syntetblandade varianterna jag tittat på på h&m. Så det kan ju vara ett tips! Numera har jag typ fem rediga second hand-kappor i något trådslitet skick som passar mig utmärkt, alla köpta för typ en femtiolapp styck på stadsmissionen 🙂

    1. Nä. Det kan den ju inte. För någon annan absolut, men inte för mig. Synd att bara de rika kan ”satsa på kvalitet”.

  3. Johanna: Även om du inte menade att vara krass så uppskattade jag hursomhelst det jag uppfattade som krasshet. Är förtjust i både detta och i sarkasm, samt i rakhet och i att bli ifrågasatt. Alltför mycket artighet däremot kan vara riktigt trist.

    Jag handlar det mesta på second hand så drömmen är förstås att hitta en snygg kappa till billigt pris. Hittills har jag dock inte hittat någon – däremot har jag köpt hem många som jag intalat mig varit snygga, men som vid närmare granskning varit riktiga styggelser.

    Jag jobbar förresten för Stadsmissionen; ”min” skola drivs av deras stiftelse. Och det är jag mycket stolt över. Apropå vad då? Ja. Du har ju köpt en kappa därifrån :-).

    1. Det glädjer mig att du uppskattar krasshet, det gör jag också och jag är även en oerhört krass person. Livet har gjort mig sådan antar jag. Men det är ju i långt ifrån uppskattat i alla sammanhang och något som tenderar skrämma bort människor, därför försöker jag ofta dämpa den sidan av mig. Men visst har jag en krass syn på pälskragar, ett ord jag valde att inte använda men som dök upp i mitt huvud när jag funderade på dem var ”rikemanslajv” såå.. Jag höll tyst eftersom jag inte ville sabba din goda association, men du verkar tålig. Vad gäller kappor är jag nog Team Gogol snarare än Tolstoj så att säga, inbillar mig att jag kan bära upp mina gamla skruttkappor med värdighet.

      Trevlig vecka nu!

  4. Haha, ”rikemanslajv”, underbart! Att tillhöra Team Gogol är ju långt mer sympatiskt än Team Tolstoj. Och novellen ”Kappan” – gud så hjärtskärande den är! Jag får hoppas att du och dina kappor inte går samma öde till mötes, samtidigt kan du ju, om det hände, trösta dig med att du inte ruinerat dig i alla fall.

    Jag känner för övrigt igen mig i det där behovet att censurera sig. Folk har emellanåt sagt att de blir rädda för mig p g a min blick. Tydligen kan jag aldrig dölja vad jag ”egentligen” tänker. Önskar att jag var bättre på det. Trevlig vecka till dig med!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s