Stugdagbok, vecka 1

Måndag 6/7

En plats utan tid. Så känns det att vara tillbaka. Husen gamla, byggda under 1800-talets sista- och 1900-talets första decennier. Mellan dem en grusväg. Inga gatlyktor.

Jag har plockat in blombuketter; blåklockor, midsommarblomster, förgätmigej, kärringtand, smörblommor, rödklöver, prästkragar, hundkex. Lupiner. Ett par andra sorter jag inte kan namnet på. Syrenerna blommar. I Stockholm har de blommat ut. Liksom midsommarblomstren.

Svalorna har byggt bo på bron igen. Tre gapande näbbar som sticker fram över kanten. Raggiga bruna huvuden, skarpa pepparkornsögon. De ser ut som stränga farbröder. Högar av bajs nedanför. Har skurat och spolat med vattenslangen.

Det är mygg som fan, bra för fåglarna. Trist för oss. Till och med i solen svärmar myggen, kan inte minnas när det var så illa sist.

Kallt är det också.

Nu regnar det. Balkonggolvet blött och blankt. Ingen grillning ikväll, kanske slänger vi ett par vedklabbar i kaminen istället.

Hittade lite kläder i en kartong att ta med till Stockholm. En brun mockajacka, en röd kavaj, en fin yllehalsduk.

Läst lite i en gulnad pocket, James Ellroys ”L.A Konfidentiellt”. Nu vill jag se om filmen.

Skrivit. Läst igenom gamla texter. En del var bättre än jag minns. Blev arg på mig själv för att jag inte fullföljt berättelserna.

Idag: Ett par sidor dialog som ska strykas ned senare. Dialog är lätt att skriva men sen måste man vaska bland orden. Ett tecken på dålig litteratur: När alla karaktärer pratar likadant.

Druckit en massa kaffe.

Sovit bara för att jag kan.

Bläddrat i sagoböcker; H.C Andersens samlade, illustrationer jag minns som barn.

Onsdag 8/7

Inte läst nyheter på tre dagar. Både läskigt och lustfyllt att stänga ute världen.

Solen lyser genom vita moln, sjutton grader varmt. Sitter i tornrummet. Häromdagen plockade jag platta vita kalkstenar på stranden som jag byggt torn av i ett av fönstren. Vill hitta ben också. Ibland kan man hitta sälben. Barskrapade, vita, vackra.

Pappa igår: ”Jag har beräknat att jag kommer att leva till sjuttioett, därför har jag tagit ut merparten av min pension.” Han berättade att genomsnittsåldern för en skiftarbetare är just sjuttioett. Han har jobbat som skiftarbetare i fyrtio år. ”Lägg till fem havererade förhållanden på det och en kubik sprit.” Han sa att han redan bokat en plats hos Sankte Per, ”med bra utsikt över änglasjön”.

Jag blev ledsen.

Samtidigt är det hans humor. Svart. Det är han som lärt mig att man ska kunna skratta åt allt.

Pappa har pratat om döden så länge jag kan minnas.

/…/

När någon är död glider de undan. De lever kvar i minnet, säger man, och visst gör de det, men efter ett tag känns de mindre och mindre verkliga, alltmer som fiktion. Som en historia man berättar för sig själv; ”det var en gång…”  Fast om man verkligen anstränger sig, då blir de verkliga igen.

Fem år sedan mormor dog nu. Det tog två år innan jag kunde tänka på henne som ”död”.

Hursomhelst en kraftansträngning att inte ”sagofiera”. Hennes fingrar, värkande och krokiga av reumatism. Hur jag masserar dem. Vi sitter bredvid varandra i soffan på hennes veranda och hon säger ”aj, aj,aj”. Ändå är hon glad över att jag masserar dem, ler ett plågat leende. Det är verkligt.

/…/

Torsdag 9/7

Femton grader idag, vit himmel, gräset blött, luften fuktig. Då och då duggregnar det, men fåglarna sjunger i alla fall. Inne i huset är det kallt och jag har ont i axeln. Suttit för mycket. Vi borde göra nåt, sa jag till Olle, ta en biltur, besöka loppisen i Håknäs, vad som helst.

”Imorgon.” Svarar han.

Igår tog vi en långpromenad, smorde in oss med myggmedel, trampade längst vägen, upptäckte en stenhed inne i skogen, gick dit. Kom så småningom ut på en äng som ledde till en bondgård, vi gick runt den, kom tillbaka till vägen.

På kvällen en präktig råbock i trädgården, längst borta vid skogsbrynet. Sedan drack vi vin, åt torsk med vitvinssås, till efterrätt en kladdkaka jag bakat. Hade blandat i kaffe i smeten och det blev inte helt lyckat, fick en bränd biton. Vi såg om Gudfadern I och II.

Idag har jag skrivit igen. Fick användning för saker jag läst om på slutet, olika seriemördare. Sen drabbades jag av tvivel, tänkte att jag inte visste vad jag höll på med. Det var då jag ville att vi skulle göra något, åka iväg en stund.

Senare

Vi åkte till loppisen ändå. Utbud: Glastomtar, porslinsdjur, Harlequinromaner från 70-talet. Köksattiraljer från 80-talet. Ljusstakar i koppar. Lampor med rosa skärmar i krossad sammet. Stora tickande väggklockor. Köpte inget. (Olle köpte ett par rostiga verktyg han nu slipar och putsar i snickarbon.)

Sen; tog en promenad och såg en ekorre svinga sig från tall till tall.

Ikväll såg vi om Gudfadern III.

Fredag 10/7

Tidig kväll. Sitter med en martini i vardagsrummet och lyssnar på Rachmaninov; Prelude in G Minor. När det kommer till klassisk musik gillar jag hitsen. Försökt lyssna på Beethoven nån gång, en längre komposition, det var p.g.a Ted Hughes, ett stycke han skrev om i sina samlade brev, att han älskade det och då ville jag också älska det, men det gjorde jag inte.

Idag: storstädning. Dasset fullt av damm, spindelväv, sorkbajs, spindlar, myror. Nös om och om igen. Il dottore-masken på väggen angripen av fukt, hade börjat flagna. Glaset till den inramade Boschreproduktionen alldeles fläckig. Torkade omsorgsfullt av dem. Sen huset,  övervåningen, dammsugit och skurat, hittat nya oanade sorkgömställen, svor, tänkte ”det är jag och Olle eller de fyrbenta djävlarna”.

En sork i fällan jag ställt i hallen. En stor bur med fallucka, man lägger bröd på den och så ramlar de ner. Den sprang runt runt, klättrade på väggarna, bet i gallret. Tog resolut ner den till hamnen, sänkte buren under vattnet och såg den simma för sitt liv. Men till sist dog den.

Nä, naturligtvis inte. Jag drog upp buren till ytan igen, släppte den fri och såg den kila iväg i skogen.

Djur och döden: En död fågelunge för andra gången i sommar. Likstel bland stenarna utanför dasset med myror i ögonen. För några veckor sen en skatunge som satt och skakade utanför ankhuset, tog upp den och vände den upp och ned och upptäckte att näbben var bruten och blodig och ena ögat trasigt. Samma dilemma som med sorken; döda eller inte? I skatungens fall hade det varit barmhärtigt men som den kämpade för sitt liv i min famn tänkte jag att den kanske hade styrka nog att repa sig. Lade den i ett buskage och några timmar senare var den död. Var deppig resten av dagen.

Att något ena stunden kan leva, andra stunden vara död. Övergången. Jag vill veta var livet tar vägen. Finns det en himmel för alla fåglar som dör?

Söndag 12/7

Frukost. Kaffe och snus.

Samma väder som det varit hela veckan; vit himmel, femton grader i luften. Termometern har inte rört sig över tjugo sen vi kom hit. Som mest 18-19. Myggen svärmar. Benen fulla med bett. Anstränger mig för att inte klia.

Det finns varma somrar och kalla, men jag hade glömt hur kalla de kan vara här i norr. Förra sommaren var ett undantag.

Fler sorkar infångade, bar iväg dem, tröttnade. Har stoppat undan fällan. Det är ingen idé.

Skrev hela dagen igår. Tio nya sidor. Man kastar ur sig ett stycke och så ett stycke till. Funderar över tempo, relevans och trovärdighet. Hur snabbt ska saker utveckla sig? Är informationen som ges nödvändig eller inte?

När jag läste igenom texten idag tyckte jag att mycket haltade, rödmarkerade de delar jag är tveksam till. Måste undvika deleteknappen tills vidare, även om den är lockande.

Senare

Bara våldsfilmer; Gudfaderntrilogin, Maffiabröder, Alpha Dog. Ikväll Tenderness. De två sista mer ambivalenta. Föredrar det; karaktärerna ”vill inte” ta liv men gör det ändå, p.g.a mer eller mindre olyckliga omständigheter. Maffiabröder var platt.

Röjt sly runt gården. Blåjeans, munktröja, myggnät för ansiktet. Du ser ut som en vänsteraktivist, sa Olle. Myggen höll bokstavligen kör i skogen.

Duschade med hinkar på bron och svalorna gjorde ilskna utfall, en av dem var bara någon meter från mig, skrek till och sprang in i hallen med duschkräm över hela kroppen. När de matat ungarna kunde jag gå ut igen och skölja av mig.

I eftermiddag lade jag mig och vilade och när jag vaknade hade jag kommit på nya lösningar på romanen. Skrev en punktlista.

Det lättade upp: Sol på kvällen. Vi kunde äta på balkongen.

Långt informellt möte om vad som behöver göras med huset. Imorgon röja förrådet under trappen, cementera för springor i köket så att sorkarna inte kan ta sig in. På sikt större (stora) projekt: Tilläggsisolera nedervåningen (från insidan), fönstren ett problem – sköra och handblåsta, dragiga, men inte en chans att vi byter ut dem mot moderna aluminiumhistorier. Bygga badrum, fixa trekammarbrunn. Riva ladan och bygga upp den på nytt.

Det blir tydligare för varje dag vad det innebär att ”äga en bit jord”.

Kalla fötter. Kommer vi att fixa det? Inser allvaret när vi pratar femårsplaner, långsiktigt sparande, tilläggslån.

Vi pratar men bestämmer inget. Tal om ”framtiden” ett alibi. Inte ”nu”, ”sen”.

Måndag 13/7

Sol och blå himmel idag.

Besök om några timmar.

Sent igår. Gick i säng tre, somnade vid fyra. Är trött. Överhuvudtaget problem med dygnsrytmen.

Låg i sängen och läste Rimbaud. Han skulle säkert refuserats idag, ansetts för svulstig. Hans brev från Afrika var gripande. Hur han hyrde ”sexton negrer” som bar honom 30 mil genom öknen för att komma till sjukhuset i Zeilah. Han grät dag och natt efter hans ben amputerats. Dog kort därefter.

Sista raderna i sista brevet till systern: ”Så är det, våra liv är ett elände, ett lidande utan slut!” Sedan: ”Hör av dig med nyheter.”

En vecka har gått sen vi kom hit.

Nu ska jag sminka mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s