Nationalfauna och landskapsdito

storspov

Koltrasten omvald till Sveriges nationalfågel. En riktig bråkstake; bossar runt kring fågelbordet, jagar bort kamrater, vill ha allting för sig själv, även när man spritt ut hur många äpplen och frön som helst på marken. Och ärkerivalen är björktrasten och ibland kan det vara underhållande att iaktta deras maktkamp, men lika ofta gör det mig på dåligt humör. Ger mig lust att öppna fönstret och skrämma bort allihop. Men hanarna är  förstås mycket vackra med sina svarta fjädrar och orangea ringar kring ögonen. Och så är de tjocka som bollar, man vill liksom försiktigt sluta fingrarna kring deras magar för de verkar passa så perfekt i handflatan.

Att rösta fram en nationalfågel är en mysig aktivitet. Vill ha mer av sånt, ser gärna framröstningar av nationaldjur- och blommor och träd (fast vi har tydligen ett nationalträd; Ornäsbjörken) också. Och jag gillar att vi har olika landskapsfåglar, landskapsblommor. I Västerbotten är det storspoven (även om Wikipedia felaktigt anger att det är blå kärrhök) och blomman är Kung Karls spira och det tycker jag är utmärkt. Bra val. På ängarna runt mormors hus har det alltid funnits gott om storspovar men nu läser jag att fågeln är hotad, att det skett en ”dramatisk minskning” på senare år. När jag var liten blev jag glad varje gång jag fick syn på spiran, tänkte högtidligt för mig själv att nu står jag framför vår landskapsblomma och jag plockade dem aldrig för de kändes unika och det var faktiskt inte varje dag man fick syn på dem heller.

kung karls spira

Visste ni att vi har landskapsfiskar också? Vår (vi västerbottningars) är flodnejonöga. Jag brukade fånga sådana i bäcken vid sjöboden när jag var liten och med skräckblandad förtjusning titta på hur de slingrade runt i det bärnstensfärgade vattnet med sina ålkroppar och fäste sina sugproppsmunnar vid hinkens insida. Sedan släppte jag ut dem igen. Uppväxt vid havet som jag är spenderade jag många dagar i närheten av vatten; i bäcken fångandes grodor och yngel, på stranden med håven full av spigg och med fiskespöet i den tjärdoftande utombordaren med en snett liggande honungsfärgad sol över den blanka ytan.

flodnejonöga x

Nå, svenskar och naturen, innerligheten dem emellan. Det naturälskande folket. Jag tycker det är något att uppvärdera, liksom landsorten och det stilla livet där.

Kolla vilket fint mönster förresten; storspovar, hjortron och Kung Karls spira, ett sånt skulle jag kunna tänka mig som tapet i stugan:

vasterbotten_design_kajsanilsson_kajsaform

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s