Igår, idag

Igår började jag dricka redan klockan tre. Två- eller tre glas mousserande vin och så en fet krämig chokladtårta till. Vi firade C, jag och några till. Sen gick de iväg på spa och jag åkte hem (är obekväm med att vara naken inför andra, och det måste man ju vara i duschrummet + blir yr av att sitta för länge i varmt vatten).  På tunnelbanan var jag sömnig och mådde lite illa; magkatarren gav sig till känna igen; brände i övre delen av magen, just där bröstkorgen går ihop till en öppen triangel. Jag har ofta ont där. Jag blundade och lutade huvudet mot fönstret och solen kom i blixtar medan vi passerade hus och träd; skugga, ljus, skugga, ljus. Flimmer, jag är rädd för det, och jag hade inte mina solglasögon med mig. Jag var nära att somna, tänkte att jag kanske skulle sova mig förbi ändstationen – min station – och vakna upp i Alvik, Hässelby eller var tåget nu går när det vänder. Sedan tänkte jag på Jenny Diski, hon dog häromdagen, att hon som ung brukade åka Circle Lane i London, runt, runt, läsa böcker, allt för att slippa gå hem till sina dysfunktionella föräldrar. En sorglig historia, samtidigt fick hon förstås mycket läst och jag tycker också om att läsa när jag åker tåg.

stranger on a train

Jenny Diski har skrivit en hel bok om att åka tåg, den är jättebra.

Min senaste pendelbok är Marguerite Duras De små hästarna i Tarquinia. Jag läste den bara för något år sedan, och omläser alltså. Tycker om stämningen i den, själva miljön, atmosfären, samtidigt är den rätt tråkig, och jag är inte särskilt förtjust i karaktärerna. Och ändå är den bra. Den handlar om fem vänner som spenderar semestern ihop i ett litet kustsamhälle i Italien, varje dag är det tryckande varmt och det enda de gör är att röra sig mellan badstranden och hotellets veranda och på hotellet dricker de en massa Campari bitter. Det finns tre vaga spänningsmoment; en man med båt som uppvaktar en av huvudpersonerna, ett äldre sörjande par vars son sprängts i bitar av en landmina, och en upprorisk barnflicka. Har läst en handfull romaner av Duras och precis som med den här är de rätt tråkiga, samtidigt som de har en suggestiv kvalité som stannar kvar. Kanske beställer jag nåt mer av henne. (Är sugen på den här.)

Yellow swimsuit Grace Kelly TO CATCH A THIEF

Grace Kelly på medelhavsstrand, från Alfred Hitchcocks To Catch a Thief, 1955, tänker mig Duras roman såhär fast med mindre folk.

durasMarguerite i trädgården.

Jag somnade inte på tåget utan klev av på min station och gick på Konsum och köpte rågbröd och fil, stod och tittade i tidningshyllan ett tag (tänkte att jag för en gångs skull skulle köpa en tidning) men det fanns inget som intresserade mig. Därefter gick jag in på Pressbyrån – de har större utbud – men där fanns inget heller. Jag ville köpa en tidning som handlade om kulturella grejer; böcker, konst och sånt, och det fanns Vi Läser; Athena Farrokhzad på framsidan (jag gillar hennes sätt att sminka sig); ”varför är vi så konflikrädda?” löd rubriken. En i sig intressant fråga men jag förstod att det förmodligen bara skulle handla om konflikträdsla i politisk mening och det intresserar mig inte. Sen fanns Books & Dreams, den tittade jag inte närmare på (bara namnet gör mig avogt inställd) och så Tidningen Skriva som jag bläddrade lite i och inte heller tyckte verkade intressant. I den såg jag förresten rubriken ”Vilken bok önskar du att du hade skrivit?”, de frågade någon författare, minns inte vem, och jag kollade inte vad hen svarat men blev provocerad av själva frågan. Varför skulle man önska att man skrivit någon annans bok? Det slutade med att jag köpte en modetidning istället, eller i själva verket två modetidningar; Damernas värld och DV Mode i enpack.

Hemma på gården hade hyresvärdarna styrt ihop en grillfest; V stod med cowboyhatten och skinnvästen på och rörde runt bland vedträna som sprakade och gnistrade, bredvid honom stod A:s bror och en man med grön oljerock och fiskarhatt, han var högröd i ansiktet och långa näshår stack ut från hans näsa. Bland äppelträden stod långbord uppradade; filtar och fårskinn över bänkarna och solstolarna. Plasttallrikar och plastglas. En hög med korv och en långpanna kärleksmums. Jag pratade med dem en stund, mannen med oljerocken höll en monolog om något värmeverk utanför stan som inte velat ta emot hans koloniområdes grenar och ris efter vårröjningen. Jag nickade och låtsades intresserad, sen gick jag in till oss. O stod i köket, hade gjort grillspett och en potatissallad och sa att vi skulle vara med på festen; ”åtminstone en stund”. Jag sa att jag glömt bort att det var valborg och att jag måste sova, sen gick jag in i sovrummet och kröp ner mellan lakanen. När vi någon halvtimme senare gick ut i trädgården hade det kommit jättemycket folk; borden var fulla, vi hade ingenstans att sitta, och runt grillen var det också fullt, så vi gick och ställde oss vid majbrasan; metershöga lågor och hundratals gnistor sprätte i luften och O höll om mig och allt kändes fint. Sen fick vi sällskap av grannfrun och när hon fick veta att jag var lärare berättade hon om sin dotter, som gick första året på gymnasiet och som just fått diagnoserna ADHD och dyslexi, och ställde massvis med frågor om anpassningar och bristen på anpassningar och förklarade i detalj vad årets Nationella Prov i svenska gått ut på fast jag nämnde att jo, ja, jag har haft det i veckan, just i svenska också, jag tror jag svarade på frågor om skolan i en timme, sen kom mannen med oljerocken och började prata om biologi och rörde vid min axel och vid min arm och lät handen stanna kvar lite för länge. Runt omkring oss sprang barn och kastade ris och pinnar på elden; två äldre pojkar, i tioårsåldern kanske, var särskilt dedikerade och hjälptes åt att slunga plank och stubbar och allt möjligt med sammanbiten målmedvetenhet. Sen kom V med en soffa och sen ett bord och sen en odlingsbänk och jag frågade honom om han verkligen skulle bränna upp dem och han svarade ”jadå”. Till sist fick vi grilla våra spett och när vi satt och ned för att äta kom mamman till dottern med diagnoserna och slog sig ned och frågade ännu mer om skolan, och sen kom en annan granne som också började fråga om skolan och till sist gick jag och O in och drack Martini Rosso och såg några avsnitt av Sopranos.

När vi gått och lagt oss – O somnade omedelbart – kom jag ihåg modetidningarna och bläddrade igenom dem; Martina Bonnier beskrev framtidens mode; könsneutralt och klimatsmart, kläder gjorda av återvinningsbart material och så vidare, samt ”gemensamt för det nya gardet designers /…/ är deras pragmatiska syn på mode, som är avväpnande och streetfokuserad. De fokuserar mer på hur vi lever idag än på att skapa drömvärldar”. Sen kollade jag på själva reportagen; 90-talet är tillbaka och kvinnor vill numer bära tiaror och diadem, sen är det helt okej att gå omkring i pyjamas utomhus just nu, så länge det är en snygg pyjamas  och man har högklackat till. Det var dock roligt var att titta på vår/sommarkollektionerna; Givenchys och Alexander McQueens var finast, McQueen är alltid min favorit.

Såhär ska vi klä oss i sommar enligt Riccardo Tisci:

SUM10

Inget för stranden direkt. Gillar spetsmasken på modellen till höger, kanske ska testa en sån tillsammans med pyjamas på jobbet till veckan. Och nåt sånt här på min stamkrog på onsdag:

Paris Men's Fashion Week Spring/Summer 2016 - Givenchy - Catwalk Featuring: Atmosphere Where: Paris, France When: 26 Jun 2015 Credit: SIPA/WENN.com **Only available for publication in Germany**

Halvt orelaterad kuriosa; Sophia Loren var lika – mer–  vågad redan 1966:

baeb0b05354eb700aea132e16604c1eb

De här klänningarna, av Sarah Burton, var vackra. De får mig att tänka på Jane Austenhjältinnor. Fast den till höger är förstås för vågad för en Elizabeth Bennet, den skulle hon bara bära i sin sängkammare:

Nu har O vaknat och jag ska brygga kaffe åt honom. ”Det är idag folk är ute och hojtar på stan” säger han från sovrummet, börjar sen skandera; ”vi-är-jättearga-alla-ska-tyckasomoss.” Min älskade knasboll.

Senare.

Sov ett par timmar och vaknade vid halv fem av en jättehemsk mardröm; det var vinter ute och jag satt vid ett skrivbord på parkeringen på pappas grannes uppfart och skrev ut kärleksbrev på min nya skrivare (jag har fått en skrivare av O); breven var till olika män; bland annat till en kille i toppluva och till min romankaraktär; en blackmetalkille som heter Jonah, och grannen kom hem och blev arg på mig och bad mig genast gå därifrån och då blåste alla papper iväg, låg utspridda i djupsnön borta vid ladugårdsdörren och i slänten mot åkern, och jag hann inte samla ihop dem och sprang därifrån. Sen var jag jätterädd att O skulle få syn på dem och göra slut med mig. (Konstigt nog oroade jag mig inte alls för vad min granne tyckte- eller skulle tycka när hon läste vad jag skrivit.) Hursomhelst; även om drömmen var obehaglig gjorde den mig också lättad för på slutet har jag haft så poänglösa drömmar att jag blivit orolig för min mentala hälsa; har drömt saker som att jag hittat sudd till mina elever och blivit glad över det samt att jag kommit över bra promenadskor på rea.

När jag gått upp duschade jag och sminkade mig och blev jättenöjd med vad jag tyckte var en ny sminkning = mer brunt runt ögonen än svart. Sen insåg jag att jag såg ut precis som vanligt.

dagens make up

Om det ser ut som om jag har något i munnen är det för att jag har det; snus, under läppen.

Ännu senare.

Har sett på ett par avsnitt av Sopranos (igen) och druckit mousserande vin (igen) och sen rom och nu spelar O Guns N’ Roses på alldeles för hög volym. I Sopranos gillar jag särskilt Christopher och Adriana, de är ett så sött par. Jag har förresten lika stora ringar under ögonen som Drea de Matteo. För tillfället täcker jag dem med Smashbox Camera Ready BB Cream Eyes, bättre och billigare än YSL:s Touche Éclat jag använde förut. Ett tips. Nu ska jag sova.

Christopher och Adriana

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s