Långfredag i trafiken

Stopp

På väg till Småland och det lilla samhället Berga. Har suttit i bilen i tre timmar och inte nått Norrköping än, varit fast i storhelgstrafikens förbannade bilköer. Först var det en jättekollision utanför Tumba, flera ambulanser och brandbilar som dammade förbi i stora gula sandmoln medan folk passivt aggressivt försökte tränga sig före in i den enda tillgängliga filen. Och nu är det totalstopp eftersom en hästtransport lossnat från en bil. Vi såg den rusa förbi oss för en halvtimme sen med hästens öron som klippte därinne i luckan mellan dörrarna och taket (fortfarande fastspänd vid bilen alltså). Så ansvarslöst att inte spänna fast stackarn ordentligt. (Har kollat och det ska tydligen vara okej med hästen, så vi behöver inte gråta i alla fall.)

Har hetsätit Polly och närstuderat senaste numret av Chic, inhandlad på en Statoilmack i Järna tillsammans med en stor kaffe (av någon anledning tycker jag alltid att det känns festligt att dricka mackkaffe i bilen). I tidningen hade de en stor bröllopsspecial där de bland annat tipsade om en ful ring från Hallbergs för nära 100 000 kronor. Tänker att det ändå är att ta i när man vänder sig till en halvfattig publik mellan typ 16-25, men det kanske händer att nån barnslig överklasstant med dålig smak, ingift i Bonniersläkten eller nåt, skulle råka läsa och då är det väl bäst att vara på den säkra sidan. (Fatta att bära en så dyr ring! Det skulle göra mig hur hispig som helst + att jag skulle känna mig som en vidrig och vulgär människa). I tidningen läste jag också om en tjej som blev tvungen att amputera fötterna efter att ha drabbats av akut blodförgiftning och om en tjej som förlorat sin pojkvän i cancer. Båda presenterades primärt som ”modetjejer” och jag antar att det är en förutsättning för att få förekomma i ett modetidningsreportage, liksom ”tjejer, man kan vara olycklig men ändå ha stil!” Tjejen som blev av med fötterna berättade att hennes första tanke i samband med ingreppet var att hon inte skulle kunna bära högklackat längre och jag tänker att alla fashionistor nickar instämmande och förfasas. (Undrar vad min första tanke skulle vara? Förmodligen att jag inte längre skulle kunna gå till jobbet, är så löjligt lutheransk.)

Lyssnar på Siouxsie and the banshees, Christine ”the banana split lady”, förmodligen en av de låtar med dem jag ogillar mest; Now’s shes in purple, now’s she the turtle, så irriterande text. Byter till Sisters; A rock and a hard place await for for me, between the devil and the deep blue sea. Gillar den bilden, tänker mig att djävulen tornar upp sig som Goyas koloss framför ett stormigt Winslow Homer-hav och hur Andrew Eldritch befinner sig nånstans däremellan som en dyster Goth-Jesus i svart slokhatt.

Nä, nu måste jag vara lite social med Olle annars känner han sig förbisedd. Hej.

Piedestalens moderedaktion om ”skönhetscravings” och sexism + lite beskäftiga moralkakor på det

Om man för enkelhetens skull skulle klumpa ihop intresset för kläder, smink och hudvårdsprodukter till en sammanfattande term, typ ”skönhetsintresse”, så brukar jag drabbas av detta en till två gånger per år. Vanligen om hösten och under vårvintern. Om hösten vill jag t ex köpa varenda fin tröja jag ser, jag går i klädbutikerna och smeker med händerna över finstickade, figursydda, tjocka, översizade, armbågslappade, mönstrade, puffiga, ulliga, bomulliga underbara tröjor och koftor och pullovers i blått, svart, vitt och grått (= ”mina” färger). Helst vill jag att tröjorna ska se präktiga ut. Något en gammaldags lärarinna, käck dam på skidresa eller ordentlig skolflicka skulle kunna ha på sig:

sundown131205-9Vilken härlig bild va? Jag vill också ha sådär roligt på ett par skidor!

91ea0e8cd3dcb1bb180643c2ec5876bc

Ordentlig i kofta och blus!

737a6eeb6f6f29c1d1cf530c5abd1902

Flickor i puttinuttiga mönster!

Till tröjorna: kjol, använder aldrig byxor, och svarta släta eller ribbstickade strumpbyxor. Häromdagen funderade jag om jag skulle slå till på ett par mönstrade strumpbyxor i år. Det var när jag var på Åhléns och fick syn på ett av de där avkapade, men ack så perfekta, skyltdockebenen iklädda en rosenmönstrad modell som kändes spännande och exotisk. Grejen är bara att mönstrade strumpbyxor ser osmickrande ut på mig (som om jag dragit ett nät över två bleka korvar).

Om hösten finns ju också det återkommande problemet att hitta en vettig, någorlunda varm kappa. Ett problem jag adresserat i inlägget nedan. Och en hyfsad mössa. Fina handskar. En bra värmande halsduk. Snygga skor. Hade jag bott året om på stugan hade jag inte brytt mig. Förmodligen skulle jag gå klädd i en sån där michelingubbeaktig täckjacka från Fjällräven och vadderade vinterstövlar från Jula. (Något annat skulle inte funka när det är 18 minus och man måste skotta snö var och varannan dag, Julas stövlar är förresten jättesköna.) Åh, att få bo en vinter på stugan!

21621784_1_19538934 2000033335

I Stockholm däremot fungerar något dylikt inte alls. Jag skulle skam att säga aldrig gå klädd på det sättet här. Samtidigt kan jag bli trött på det där också; behovet av att se snygg och proper ut. Att smälta in men samtidigt, paradoxalt nog, känna sig unik. Och grejen är ju att alla – faktiskt – ser ”propra och unika” ut på ungefär samma sätt. Skulle jag t ex köpa den där Whyredkappan i inlägget nedan kan jag slå vad om att jag skulle se minst tre andra – per dag – som hade en likadan. Och hur kul är det?

En annan grej jag blir besatt av på hösten och vintern är fuktkrämer eftersom min hy, så fort det blir minusgrader, torkar ihop och ser fem år äldre ut; linjerna i pannan och runt ögonen framträder med all önskvärd tydlighet, mitt ansikte blir liksom karvat. Och det borde ju egentligen inte vara något  problem (alla blir vi ju äldre) men jag gillar det ändå inte. Alltså börjar jag sukta efter alldeles för dyra krämer, som t ex Clarins dag- och nattkräm som gör min hud jättefin men som är jättedyra och som jag därför inte köper (istället använder jag Eucerins hyloronfillerserie som inte heller är tvärbillig, men ändå billig-are). Hursomhelst går jag drömskt omkring och doppar fingrarna i exklusiva burkar, prövar olika oljor, får för mig att köpa serum. Sist jag använde serum tyckte jag dock att det var bluff och båg; min hud såg snarast klibbig ut, som om jag hade konstant feber. Tycker också att det blir för mycket med både serum, dagkräm, primer, foundation och puder. (Att använda så många produkter på varandra är ”närmast psykotiskt”, som E sa när jag berättade om denna rutin. Och kanske är det verkligen det? Jag har hursomhelst slutat med både serum och primer. Huden måste väl få andas också?) Istället försöker jag köra på ”inner beauty” – tyvärr inte i form av meditation och vackra tankar – utan genom att bli beskäftigt hälsofixerad: Börjar dricka morotsjuice och smoothies med blåbär, knapra äpplen, sallad, nötter och diverse grönsaker – helst ekologiska dessutom. Samt proppar i mig vitamintillskott fulla med B-vitaminer. Ett tag drack jag även en antioxidantdryck vars namn jag har glömt men som smakade förfärligt. Och som dessutom var jäkligt dyr.

En annan sak med minusgrader är att håret blir risigt. Där har jag däremot redan hittat en utmärkt kur. Jag använder Toni and Guy rakt igenom; deras schampo, inpackning och balsam + silikonserum och resultatet blir toppen; håret blir mjukt och silkigt utan friss. Särskilt dyrt är det inte heller. Åtminstone inte i jämförelse med t ex Kérastase. (Väljer du att köpa detta set från T a G, nämn ”Piedestalen” i kassan så får du rabatt.)

Usch. Nu äcklas jag av mig själv. För ska det verkligen vara såhär? Liksom vad fan, jag borde väl ägna mig åt bättre saker? Inte slösa en massa tid och tankar och pengar på att höja mitt… hm… attraktionsvärde? Och för vems skulle anstränger jag mig? Olle bryr sig till exempel verkligen inte. Eller snarare; han ser ingen skillnad. Och det gör säkert ingen annan heller. Och det här med att jag ”gör det för min egen skull”… jo, men det gör jag ju. Samtidigt känns det som en klyscha. Eller är mina invändningar bara ett utslag av snobberi; att jag, som är så bra, borde ”stå över” dylik ytlighet? Bara ägna mig åt att läsa böcker, skriva, tänka upphöjda tankar, gräva i trädgården och utveckla min pedagogiska kompetens? Nä. Självklart behöver det inte vara antingen eller. Jag är ingen fanatiker. Och det är ju så mysigt att pyssla med sig själv; peela och lägga inpackningar och bada fotbad och sminka och pröva kläder framför spegeln. Men ekonomiskt då? Skulle tippa på att jag lägger 500-1000 kronor i månaden på skönhetsrelaterade grejer. Oftast runt 500. Det är väl inte är så mycket. Eller? Jag vet inte. Många lägger säkert mycket mer. Och sen den där fåniga glädjen som är förenat med själva inköpet. Som häromveckan då jag köpte en halvexklusiv peelingkräm, då gick jag hem och kände mig nästan pirrig. En verklig glädje eller ett resultat av hjärntvätt? Och mitt förhållningssätt till min egen kropp. Den ständiga tanken att jag kan bli smalare. Att det inte duger att väga 68. Att jag borde gå ned fyra kilo. Alltid dessa fyra kilo. Varför? Och återigen; för vems skull? Min egen? Skulle jag bry mig om jag levde som eremit? Inte vet jag. Jag skulle inte vilja leva som eremit.

Och nu måste jag skriva lite om skönhetsideal. Jag har helt slutat köpa modetidningar, främst för att jag inte längre kan identifiera mig med de tonåriga modellerna (varför är alla modeller tonåringar?). Men också för att jag tycker att de är tråkiga, de innehåller sällan en enda artikel med substans. Och så alla reklamtavlor som vänder sig till kvinnor. De är ju en skymf. Kvinnorna på bilderna är fåniga och koketta och sterilt översexualiserade. De förringar min egen och andra kvinnors integritet. Och intelligens. Och sexualitet. För ingen vettig, verklig kvinna står och gapar med halvöppen mun och halvslutna ögon som om hon just var i färd med att knulla eller suga kuk eller spela in en porrfilm. Se exempel nedan (från några av årets modekampanjer):

3 alexander-wang-spring-2014 PRADA-RESORT-2014-AD-CAMPAIGN--PHOTOGRAPHED-BY-STEVEN-MEISEBeautiful-Model-Karlie-Kloss-Modeling-For-Animale-Brazil-Animale-Brasil-Fashion-Advertisements-And-Animale-Spring-Summer-Fashion-Ads

Kvinnor i djupt skurna urringningar, bakåtkastade huvuden, blottade halsar (att blotta halsen är, åtminstone i djurriket, ett tecken på underkastelse) och sängkammarblick. Med kråmande kroppar och utsvultna miner som signalerar kom och ät mig. Jag tror att sådana bilder påverkar mer än man tror. Och samtidigt; skulle det inte vara hemskt komiskt om vi kvinnor började se ut sådär, t ex i vardagslivet? Om jag kom till skolan på måndag morgon med en dylik min. Tittade på mina elever och kollegor med t ex blicken nedan:

Beautiful-Famous-Fashion-Model-Lindsey-Wixson-Modeling-For-Yves-Saint-Laurent-Fashion-Ads-And-YSL-Beauty-Fashion-Advertisements

”Godmorgon på er!”

De skulle tro att jag blivit psykiskt sjuk. Förmodligen skulle jag bli inkallad till rektorn. Och om jag inte slutade skulle hon säkert tvinga mig till sjukskrivning. Eller be mig uppsöka en psykolog. Finns det överhuvudtaget ett enda tillfälle då jag skulle ha nytta av den där blicken? När jag klätt upp mig? När jag går på fest? Eller på en dejt? Skulle inte tro det.

Här har vi några bilder som åtminstone inte hymlar med budskapet:

enhanced-buzz-wide-23666-1371138288-21 d48097614cc903fd6ac66eabbf4acca8

For men. Japp.

Och nu måste jag bara dela med mig av lite andra bilder jag hittat. Mest för kuls skull:

fashiondie

Kvinna spetsad på grindstolpe

Louis-Vuitton-Spring-2010-ad-Lara-Stone-02

Kvinna halvdöd i gräs

SISLEY-FASHION-JUNKIE-1

Kvinnor som snortar… klänning.

stella_ad1-600x435

Kvinna (flicka) som umgås (hallucinerar?) med Disneyfigurer

Nu ska jag inte moralisera ihjäl mig här. Inte heller förvandlas till Genusfotografen. Och jag måste erkänna att jag gillade döden på grindstolpe-bilden som var mycket gotisk. Så: självklart kan det vara roligt med modebilder också och jag gillar att googla dem och man behöver inte ta dem på blodigt allvar. Men nästan samtliga producerar stereotyper. Och budskapet är att en kvinna ska vara antingen sexig eller oskuldsfull eller demonisk eller glättig. Lite som med Sex And The City – vilken karaktär är du? (Jag är Miranda – ”den smarta och fula”.)

Det blev en lång utvikning; jag kan aldrig riktigt hålla mig till ämnet och nu vet jag inte hur jag ska knyta ihop säcken… Vad började jag med? Jo, just ja. Att jag blir fasligt skönhetsintresserad ett par gånger per år. Det är väl som det är. Och nu avslutar jag utan att dra några slutsatser. Hejdå.

Vinterkappa

Svårigheten att hitta en vinterkappa. Har kollat runt och valt ut dessa som möjliga alternativ:

Whyred

Whyred. Stilren och safe. Prisklass; dyr.

Ida Sjöstedt

Ida Sjöstedt. Olle hatar den; ”ryschpyschspådam – lika illa som att bära huckle”. Själv tycker jag att den är jättefin, väldigt Anna Karenina. Prisklass; dyr.

French c

French Connection. Har länge tänkt att jag borde ha en beige kappa. Prisklass; överkomlig.

man31017527_darkgrey_go

Mango. Hugo Boss-nazi. Olles favorit. Själv tänker jag att den är lite väl stiff. Prisklassig; hyfsat billig.

Nu, snälla, snälla läsare, kan ni inte säga vilken ni tycker är finast (eller fulast)?

I brist på annat… lite strunt…

Okej, om man bara skulle ta och skriva lite skit? För jag har fortfarande ingen lust att blogga. Blogga som i att skriva ”genomtänkta texter med djup och eftertanke”, vilket är vad jag önskar att mitt bloggande gick ut på (vill ju gärna framstå som bildad, litterär, smart och allmänt vältalig och kulturell). Men snacka skit borde ju inte vara så svårt? Så här har ni nuläget: Jag dricker whisky i köket. Olle spelar tevespel i rummet intill (han har spelat tevespel tre kvällar i rad nu). Jag har just duschat, sköljde som vanligt ur hårinpackningen med kallt vatten eftersom jag läst nånstans att det är bättre med kallt vatten än varmt vatten i detta sammanhang, håret blir nämligen mindre torrt av det. Inte i bokstavlig mening, för naturligtvis vill jag att håret ska torka, men mindre torrt som i mindre risigt. Kallvattnet gjorde att jag började frysa och fryser gör jag fortfarande. Har därför på mig en stor noppig tjocktröja.

Här har ni mina två favorithårprodukter:

grejer 2Jättebra för slitet hår!

Och här har ni min badrumshylla:

grejerOm ni skulle få för er att använda samma produkter som jag alltså, vilket ni säkert inte är intresserade av. Visst är badankan gullig? Han (för jag har bestämt att det är en han) har hängt med i många år nu. Och jag blir alltid glad av att titta på honom.

Jag hatar förresten att tvätta håret. Brukar dra på det i det längsta eftersom det är så besvärligt – jag duschar alltid sent och måste sen sova på det blöta håret så att det blir helt knövligt nästa dag – och använder därför massor av torrschampo istället. Är överhuvudtaget kluven när det kommer till hur jag vill ha håret. Å ena sidan vill jag att det ska vara mjukt och lent, å andra sidan gillar jag den lite skitiga svintolooken. Courtney Love har jättebra svintohår, hon är nog lite av ett ideal på den fronten:

Courtney-Love-10

Och här har ni en fjortisselfie (ej tagen ikväll):

helloMin förhoppning är att ni tycker att jag är dödligt snygg. Och att ni genast skulle vilja ha en likadan klänning som jag har på bilden. Den är i sladdrigt halvgenomskinligt tyg, ser mest ut som ett nattlinne och kommer från Gina Tricot. Rusar ni dit redan imorgon har de säkert ett par ex kvar!

Apropå klänningar – för nu har jag bestämt mig för att skriva om klänningar – hittade jag en jättefin på HM häromdagen, nämligen den här. Fantastisk, tycker jag. Lite japansk. Nu när jag kollade hemsidan hittade jag några andra fina också. Som den här (jag tänker 60-tal och Sharon Tate på den här bilden), den här (sexig!) och den här (söt, fast jag är tveksam till den genomskinliga nederkanten).

Nog sagt om klänningar. Vad skulle jag mer kunna blogga om? Jag har ont i fötterna eftersom jag alltid har hårt snörade skor. Har börjat uppleva en del problem på grund av detta (utöver värk även kittlingar och domningar). Men hur hitta snygga skor som också är bekväma? Jag har gått igenom hela Nellys skoutbud utan att hitta några som duger (nu pratar jag sneakers). Däremot hittade jag dessa ballerinaskor på ASOS som är jättefina:

image3xlBlir helt till mig av humlorna!

(De här var också fina, men jag tror inte att kvalitén är särskilt bra och kanske ser de bara billiga ut när man väl har på sig dem?)

Jaha. Hårprodukter, kläder och skor. Har jag verkligen inget vettigare att skriva om? Jovisst. Jag skulle kunna skriva om de romaner jag läst på slutet (just nu läser jag Virginia Woolfs ”Mot fyren”) och om de seriemördarintervjuer jag tittat på i helgen (mycket läskiga, särskilt den här med kannibalen Jeffrey Dahmer.) (Varför jag tittat på seriemördarintervjuer? Bra fråga. Inte för att bli inspirerad i alla fall. Mest bara av någon slags morbid nyfikenhet + att jag är intresserad av allt jag inte förstår och jag förstår verkligen inte varför man blir seriemördare, eller nekrofil, eller kannibal.) Jag skulle också kunna skriva om den fina barockutställningen jag var på tidigare ikväll och de tankar om döden den väckte. (Den här målningen av David Klöcker Ehrenstrahl var en favorit.) Men jag orkar inte. Så jag avslutar istället. Tack och hej!

 

En dryck för demoner

Har läst ut ”De små hästarna i Tarquinia” och köpt Campari boken till ära. En giftröd dryck som är fruktansvärt besk. Det är meningen att den ska smaka av både blodapelsin och malört men jag känner bara malörten, stark som om den vore ett destillat pressat direkt från växten.

I boken dricker karaktärerna imponerande tio Campari om dagen. Å andra sidan medger de för sin nya bekantskap, en man med en båt, som prövar drycken för första gången, att den kan vara lite svår att vänja sig vid. (Nu har jag blandat ut den med ”Club Soda” = mineralvatten som de rekommenderar på flaskans baksida, vilket gjorde den lite, men bara lite, mer uthärdlig.)

Dock: Camparis reklamkampanjer är bland de snyggaste jag sett, så med risk för att själv göra reklam har jag satt samman en liten bildkavalkad:

Här ser ni Eva Mendes som en förvildad Rödluvan med en hund som ser farlig ut och som jag omöjligt kan artbestämma: Är det en blandning av varg och rottweiler eller en blandning av jämthund och rottweiler? (Rottweilerdelen är jag i alla fall säker på).

En bild som får min inre gotare att smälta. Mendes i erotiskt famntag med varulv! Och fullmånen lyser! Underbart!

Benicio del Toro med uppknäppt skjorta och ett febrigt, passionerat ansiktsuttryck. Liksom mot sin vilja gläntar han på dörren till sin mörka hemlighet…

Korptämjande femme fatales dricker Campari…

…liksom djävulska kvinnor (eller är det rentav den scharlakansröda skökan i egen hög person?). Här Milla Jovovich i en klänning ser ut som en brinnande eld.

Milla igen, denna gång i klänning av koagulerat blod…

Eva har blivit ett med ormen och bytt ut äpplet mot … ja, ni fattar.

The Queen of the Damned har återuppstått i en bassäng med blod och ett stackars offer går henne viljelöst till mötes…

Och avslutningsvis, för att gnugga in budskapet en gång för alla:

Campari får änglar att kapitulera!

Det är nästan så att jag skulle vilja göra Campari till min signaturdryck nu, bara för att känna mig lite farlig. Som sagt är jag sjukt lättpåverkad när det kommer till reklam.

Så skål! Blunda… och svälj.

Piedestalens moderedaktion efterlyser (vettiga) modebloggar!

Eftersom det är höst är jag sugen på att läsa modebloggar. Mustiga och mysiga, sofistikerade, smarta och personliga. Men det finns det ju inte. Och jag spyr verkligen på alla slarviga, stifft spegelminiga dagens outfit i trist dagsljus-bloggar av tjejer plus minus 18 år. Och jag spyr på det ”svenska modeundret”s kvadratiskt rektangulära ”A-formade” säckar och sjok som bara passar just pinnsmala tjejer – flickor (!) – på 18 år (och inte ens det, för det är ju faktiskt inte snyggt att klä sig i säck). Varför görs det inte längre kläder med midja? Har jag undrat sedan 2005 (eller var det 2006, då jag läste om ”A-formens återkomst” i Elle). Framförallt är ju de senaste årens vinterkappor ett skämt. Jag menar, vad gör kappor av stuket nedan i butiker överhuvudtaget? Innerst inne måste väl varenda (modeintresserad) kvinna med självaktning tycka att de är asfula (och förolämpande).

Carin Wester Ganni

Nå. Nu har jag ju något liknande själv (Olle kallar det för min Gudrun Sjödén-kappa), men det är bara därför att det förra året – när jag desperat sökte något att värma mig i – inte fanns en enda vettig jacka någonstans, som jag hade råd med. (De kappor med midja som jag hittade kostade alla över tretusen spänn, och den jag ville ha över femtusen = för dyrt när man som jag gjorde då, jobbar halvtid.) (I år funderar jag nästan på att köpa en kappa på avbetalning bara för att slippa fler halvmesyrer.)

Men avsaknaden av kvalitativa modebloggar då? Det är klart att det inte är en fråga om liv och död, egentligen knappt en berättigad fråga överhuvudtaget, men ändå: Jag skulle vilja se en intelligent modeblogg där personen bakom den: 1. kan stava 2. framstår som någorlunda sympatisk 3. läser andra grejer än bara modetidningar 4. inte lägger fram sin (olästa) skrytfoliant med Helmut Newtons samlade produktion på varenda eventuell ”hemma hos”-bild. 5. Inte ser sur ut eller gapar dumt som en fisk – a la Veronica Maggio – på varenda outfitbild 6. inte bara tipsar om en massa svindyra märken – typ Celine – som man ändå inte har råd med (men inte heller bara tipsar om HM – här är jag svår att tillfredsställa märker jag). 7. Helst inser att stil kan komma till uttryck i många olika former och gärna kombinerar sina tips med passande musik, film-, konst- och boktips.

Redaktionens eget modebloggsförsök:

Vad jag inspireras av just nu:

Isabelle Adjani

(Som alltid) mycket smink, brokiga mönster, ringar med stenar (här på Isabelle Adjani – med spegelmin!)

Västar – letar med ljus och lykta i secondhand-butikerna efter något broderat (nedan inte helt träffande exempel – jag vill inte se alltför mycket ”Dalkulla” ut):

Rosita_1150

60-talet. Här Joan Collins:

joan-collins

Och Megan i Mad men säsong 6 (som jag ännu inte sett):

ph3mdzbeo01

megan

(Jag har fortfarande inte riktigt accepterat att jag är blond – blir alltid mer inspirerad av brunetter.)

Och så ska jag dela med mig av lite ”plånboksvänliga” – och högst relevanta – beauty-tips:

Bra och billiga dofter: Body Shops Eau de Toilettes. Använder den här varje dag.

Bra mot (som i mitt fall) sjuklig blekhet: Solpuder – enligt Sofi Fahrman en ständig ”räddare i nöden”. Det här är både billigt och bra. Använd dock ytterst lite!!! (Har jag lärt mig av att titta på instruktionsvideos på youtube.) Använder du för mycket ser du nämligen smutsig ut. Och det vill du ju inte. *Hallå!*

För torr hud och slitet hår måste jag – tyvärr – instämma med omysiga Elin Kling och co: Oljor. Använder den här i ansiktet och arganolja i håret. Särskilt huden under ögonen blir slätare och finare med ett lager olja innan täckkrämen.

Anti age-produkter: Funkar inte. Investera därför dina surt förvärvade slantar på en vanlig – och betydligt billigare – mjukgörande kräm istället. Jag gillar Niveas på tub. Den kostar 64 kronor på Konsum.

Nagellack: Efter att ha prövat både Essie och Chanel måste jag säga att Mavala funkar precis lika bra. Verkligen! Använder helst nr 63: Acapulco.

Japp. Och så har vi då kommit till ”kulturdelen”…

Några inspirationsbilder: myrslok vs leopard, dissekerade möss i formalin och Rooney Mara i Ofeliaparafras från Vogue:

myrslok vs leopard

tumblr_m05hi2Pikz1qlkonlo1_500

vatten

Boktips: ”Häxan och andra noveller” av Tjechov. Mycket bra. Armodigare – mer Dostojevskijaktiga – än andra novellsamlingar jag läst av honom. Titelnovellen känns rentav lite Selma Lagerlöfigt Gösta Berlingaktig. Fast på ett bra sätt. Har nyligen läst ut Joan Didions ”Bönbok för en vän” också som inte alls är en sådan bok jag vanligen brukar läsa (den går inte alls i ”min föredragna ton”), men jag tyckte om den. Inte ”mycket om” men ”om”. (Går kanske djupare in på detta i ett kommande inlägg).

Filmtips: Är fortfarande tagen av Herzogs Nosferatu. Så himla mysig stämning (tycker exgotaren i mig), och fina naturscenerier!

Musiktips: Lyssnar just nu en del på det imagemässigt töntiga, men låtmässigt helt i min smak, bandet White lies:

Och – senare än alla andra, som alltid, Anna von Hausswolf:

Och nu får det vara nog. Go`natt!

Vad som började som ett (någorlunda) sunt intresse för Polly Morgans barockinspirerade taxidermikonst urartade snabbt till besatthet i hennes klädstil och snygga utseende…

tumblr_m1chavxX4b1rq7u39o1_500

bird

Polly-MorganPolly Morgan (1)polly-sampson Polly-Morgan_0 Polly Morgan

I have two huge freezers stuffed with dead animals in my studio, everything from mice and small birds to rats and foxes. Also I have taken up most of the deep freeze in the kitchen with my animals. I think what I like to do with my work is make something beautiful out of something that people would not ordinarily expect to be beautiful. I have a stuffed white owl above our dining room table, and two dancing rabbits on a splint next to the kitchen.

Läs hemma hos-reportage här.