Be n bön

Cheselden

Letade efter anatomiska illustrationer över handen och underarmen till en beskrivning av en elstöt och hittade den här bilden från 1733, tagen ur William Cheseldens Osteographia, Or The Anatomy of Bones.

Extas och övergrepp till morgonkaffet

Satt och bläddrade i DN under frukosten och läste en artikel om Botticellis ”Venus födelse”, något om skönhet och begär i religiöst hämmad miljö och om det våld som kan uppstå när begäret måste gömmas/förträngas. Artikelförfattaren menade att det här var en banbrytande ny teori gällande synen på renässanskonst, vilket är lite märkligt med tanke på att mord och våldtäkt är fenomen lika gamla som historien själv. Likaså mannens önskan till kontroll över kvinnokroppen/den kvinnliga sexualiteten – för detta är framförallt en manlig angelägenhet, visualiserad av manliga konstnärer. Skitsamma. I artikeln nämndes i alla fall ”skulptören Clemente Susinis öppningsbara vaxdockevenus från 1781” och den måste jag bara visa här:

Susini

”Jag är ljuvligt viljelös, behagsjuk och graciös, sjuk och febrig, het och svettig, apatisk och nästan avsvimmad – gör vad du vill med mig!”

Susini

”Åh ja! Penetrera mig! Dissikera mig!”

Susini

”Åh! En gång till!”

Moderna referenser:

Hirst

Kate Moss utan hud

House of Wax

Paris Hilton-skräckisen ”House of Wax”

Angelina Jolie vax

Angelina Jolie på Madame Tussauds

Det biologiska nöjesfältet

Kanske började allt i biologiklassrummet i skolan? De låsta glasskåpen med uppstoppade djur och burkarna med rosa foster i formalin (eller har jag inbillat mig dom?). Skelettet som hängde på väggen och den anatomiska torson i plast. Att det var lite hemligt och läskigt på samma gång, och äckligt förstås. Önskan att få öppna de där skåpen, trycka näsan mot burkarna, försiktigt stryka över djurens päls. Det hisnande i insikten att ha ett inuti, ett slemmigt pulserande hjärta som inte var det minsta hjärtformat och tjocka, korvliknande organ. Att vara sådär röd och rosa… och innanför det, att själv ha ett sånt där dumt, flinande skelett. Det var hisnande, obegripligt. Och ändå gavs man inte chans att utforska dom där sakerna tillräckligt, utan var istället tvungen att ägna sig åt tråkiga saker som att plugga fotosyntesen och samla löv… Inte konstigt att biologiskt inspirerad konst fascinerar – vi har helt enkelt inte hunnit stilla vår nyfikenhet.

Hirst

Hirst

Båda konstverken av Damien Hirst