The mystery of the Eskimobjörn

icebear

Jag drömde om den här skulpturen inatt (som jag tidigare pinnat på min pinterestsida). Att jag fick veta dess djupa symboliska innebörd och hur denna stod i relation till mitt liv. Och nu kommer jag inte ihåg vad det var. Frustrerande.

Andra gäckande skulpturer:

ca 712 bcEgyptisk skyddsskulptur/amulett från ca 712-332 f.Kr. En blandning av flodhäst, krokodil, lejon och människa, med uppgift att skydda kvinnor under graviditet och förlossning.

moaiskulpturerNågra av Maoiskulpturerna på Påskön, skapade av polynesiska invånare för ca 1000 år sedan. Enligt myten vandrade skulpturerna till sina platser med hjälp av övernaturliga krafter.

Ps. När jag var yngre ville jag under en lång period läsa antropologi på universitetet – utbilda mig till antropolog. Jag är djupt fascinerad av marginalitetskulturer/religioner. Ville framförallt fördjupa mig i samisk och rysk shamanism. Ds.

Död, men levande! Del VII: Walter Potter

Det var länge sedan jag bloggade om uppstoppade djur, men det tänker jag ta igen nu. Under 1800-talet var uppstoppade djur mycket populära, både i hemmen och på olika museum – det var under denna tid man började upprätta zoologiska och biologiska museer runt om i Europa, en följd av det ökade intresset för naturvetenskaplig klassificering tillsammans med en ökad vurm för folkbildning (museerna fungerade givetvis också som helgnöjen).

Under denna tid utvecklades uppstoppning av djur till ett eget yrke (man kunde antingen kalla sig för ”konservator”, ”preparator” eller ”taxidermist”). Yrket bestod av att garva djurhudar och tillverka anatomiskt skalenliga stommar i lera eller gips som man sedan klädde- och sydde ihop på ett så trovärdigt sätt som möjligt. Djurets innanmäte avlägsnades naturligtvis och dess ögon ersattes av replikor tillverkade i glas (de stackarna!). Intresset  för zoologiska museum kom dock att avta i och med att man började etablera allt fler djurparker.

Under 1800-talet utvecklades även en sidogenre inom konservatoryrket, en mer artistisk sådan, där man ”förmänskligade” djuren genom att placera dem i typiskt borgerliga miljöer, något som storligen roade den nya medelklassen. Ett exempel på en sådan ”taxidermi-artist” är Walter Potter (1835-1918) som hade ett eget museum i Sussex, England, där han ställde ut sina mycket originella och ganska absurda tittskåp:

”A Happy Family” (årtal okänt)

”The Kittens Tea Party” (1871)

”The Rabbits Village School” (1888)

”The Kittens Wedding” (1898, Potters sista stora verk)

Vykort föreställande Potters museum

Högst upp; Potter det år han dog, 1918.

Fantasifulla djurkorsningar här.

Och en uppstoppad människa här (varning för rysningar).

Voodoo



Fy så läskiga! Just nu pågår en utställning på Etnografiska som heter ”Vodou” där man visar dockor från ett hemligt sällskap, ”Bizango”, på Haiti. Dockorna föreställer krigare och är i naturlig storlek, de är gjorda av trä, skrot och pärlor med huvuden modellerade efter människokranier. I sitt uttryck påminner de om zombier, ”levande döda”, en av voodoos påstådda specialiteter. Och visst ser de ut att besitta en hel del magisk kraft? Det som är mest fascinerande (och skrämmande) med voodoo som religion är ju att den helt och hållet bygger på grupptryck och självsuggestion. Prästerna utger sig för att kunna ta ihjäl människor med ren tankekraft. All potential sitter i Tron och när en människa får höra att hon är ”dödsdömd” kommer hon bokstavligen att stressa ihjäl sig själv, som en hare fångad i en bur.