Här.
Min erfarenhet är att så gott som alla lärare tvingas omformulera betygskriterierna så att de blir sånär begripliga. Vet inte hur många gånger jag behövt förklara vad ”ett utförligt och nyanserat resonemang” innebär.
Det här däremot stör jag mig på: ”Vi lärare har ju världens bästa jobb. Vi får ynnesten att träffa dessa ungar som gnetar sig till skolan varje dag, som drar och släpar och tids nog blomstrar.” Det är inte skribentens fel, utan själva föreställningen – som utgör något av en religion inom lärarkåren – om att alla elever (på grund av lärarnas gränslösa smått narcissistiska altruism) en dag kommer att ”blomstra”. Inom det slutna, konformella system som är just skolan. Det stämmer inte (en tredjedel av alla gymnasieelever går ut med ofullständiga slutbetyg*). Och jag är så jäkla trött på allt som ryms inom den där religionen – att man inte bara ska vara kunskapsförmedlare utan också förälder, kompis, komiker, socialarbetare, psykolog, väktare och väckelsepredikant också. Det funkar inte i längden. Och det är väl därför lärare ligger i topp i sjukskrivningsstatistiken, och att så många hoppar av yrket efter några år. Allt som brinner blir till slut till aska.
*Inom friskolorna gör man dessutom sitt bästa för att göra sig av med dessa elever i förtid, eftersom de belastar budgeten. Fast man uttrycker det förstås inte så, istället säger man att man har ”otillräckliga resurser”. Men det har man inom alla skolor – inte bara i de stackars vinstdrivande.
Piedestalen 