Ola! Eftersom det inte går att kommentera på din blogg får jag göra det här. Sluta för guds skull inte skriva! I ditt senaste inlägg finns så många intressanta uppslag. Jag vill veta mer. Hur du tänker. Vad du känner. Vad du läser.
Detta gäller även ni andra som slutat skriva. Johanna, Johanna och Sara. Jag saknar era ord.
Fast jag förstår. Verkligen. Det är en andefattig plats, det här. Tiderna vi lever i dränerar. Själv upplever jag att de gör mig dummare, ytligare, fegare. Och det är tröttsamt. Lätt att ge upp. Stänga dörren om sig. Söka efter nåt bättre. Som sinnesfrid. Men är det detsamma som tystnad? Jag vet inte.
Kanske.
Piedestalen 