Tips

En absolut underbar blogg hittar ni här.

Piedestalens moderedaktion presenterar 1500-talets it-girls

Först ut: 14-åriga Elizabeth Brydges i fluffig sammetsklänning med silverbroderier + knähund som juckar mot hennes lår. Spana in de föredömligt arsenikvita kinderna. (Hieronimo Custodis, 1589).

Den beryktade skönheten Juana av Spanien med sidentrasa och påfågelfjäderdammvippa i vardera hand. En kvinna som satte städning på modekartan. (Alonso Sanchez Coello, 1557)

Joan Alleyn, i vågad hatt och toppiga axelvaddar, visar upp sina exklusiva läderhandskar (som hon fiffigt matchar med en liten röd bok). (Okänd brittisk konstnär, 1596)

Rödhåriga bombnedslaget Elizabeth Vernon lyssnar på minikeyboard och gör djävulstecknet i en bedårande klänning med guldbrodyr. (Okänd brittisk konstnär, 1590)

Sist men inte minst: Den androgyna skönheten X  visar upp sin vältränade lekamen i maskulint riddarinspirerad klänning, matchad med hund och bok i lämpliga kontrasttoner. (Paolo Veronese, ca 1560-70)

En bild som tagen ur en roman

Berthold Woltze: ”The Irritating Gentleman”, 1874

Efter att missnöjt ha velat fram och tillbaka mellan olika teman är jag tillbaka på utgångspunkten. Vad är det man brukar säga? ”Istället för att förändra ditt yttre, förändra ditt inre.” Eller nä, det brukar man kanske inte alls säga? Dock: Jag ska försöka köra på det.

En märklig tavla

Quinten Massys: ”Den fula hertiginnan”, 1513

Fina damer bör ha en egen apa

Lucas Horenbout: ”Catherine of Aragon” (Henry VIII:s första hustru), 1525

Alonso Sanchez Coello: ”Infanta Isabella Clara Eugenia”, 1566

Blomstermelankoli

Gregory Crewdson: ”Woman in Flowers”, 1999

Istället för att blogga…

…lägger jag upp halvtaskiga bilder på Undervattenslogik.

Sommarlov – på riktigt

Det är mitt första riktiga sommarlov på åratal. Jag behöver inte jobba på hemtjänsten, inte på socialpsykiatrin och inte på komvux. Jag sitter inte fast någonstans. Det är svårt att fatta. Jag är fri. Helt och hållet. Sju veckor utan rutiner, plikter, knastertorra, tråkiga, instängda kontorsmiljöer. Inget komvux. Inga högar med uppsatser att rätta och ingen telefon som ringer stup i kvarten. Inget nu-måste-jag-vara-duktig-och-professionell-fast-jag-bara-vill-ge-fan-i-allt-och-vara-ute-och-ha-kul. Jag kan vara uppe på nätterna (häromnatten var jag uppe till fem) och jag kan sova hur länge jag vill på dagarna. Utan dåligt samvete. Jag kan sitta på altanen i timmar och läsa (just nu läser jag Knausgård, ”Min kamp 4”) och jag kan gå ner på stranden och bada, och jag kan titta på film timmar i sträck (utnyttjar Netflix gratismånad) och ja… vad som helst. Jag kan verkligen göra vad som helst. Och nu får jag bara hålla tummarna att Luther inte kommer och hälsar på. Men hittills har han hållit sig borta. Peppar, peppar.

Högst upp: Marilyn Monroe på stranden. Ser just nu miniserien ”Blonde” efter Joyce Carol Oates roman. Inget mästerverk men underhållande. Jag uppskattar också att serien följer Oates förlaga samvetsgrant, precis som adaptioner bör göra.